Lilla Speedos Mamma

Pippa kuk betyder något helt annat:)

Hittade gamla kort från dagis tiden….. Det gör ont ibland hur sonen har vuxit upp utan att vi fattat vad som var fel.

När Aspie ( Speedos storebror) började på dagis så var det ett rent helvete. Han grät varje gång han blev lämnad. Det gör i för sig många barn, men han var helt otröstlig ibland.

Minns många gånger då han rymde innan vi kom till dagis bara för att slippa gå dit.

När han väl var där så var han mycket ensam. Kom ihåg hur fröknarna frågade varför han inte ville var med dom andra barnen. Troligtvis för att han tycket att dom var opålitliga, och för att han inte visste vad som skulle ske. Höll han sig till fröken fick han ofta en instruktion vad skulle ske i alla fall.

Det hände tom att han bets, den känslan när fröken ringer och säger att ditt barn bits är inget roligt. Jag skämdes som en hund när jag kom och hämtade honom. Fick ringa föräldrarna till barnen han hade bitit och lovat att det aldrig mer skulle ske. Men… det gjorde ju det.

Ofta hade han blivit tvingad till en aktivitet, barnen hade lekt jaga eller något i den stilen. Han bets för att han inte visste hur han skulle göra, för att befria sig från klättrande barn som klämde och klättrade på honom.

Allt som oftast hittade jag honom själv i ett eget rum. Där satt han och byggde pussel, vilket han var grym på!Han var som en pusselbit själv som aldrig riktigt passade in…. Eller han satt och lekte med lagården och staplade kossor och hästar på rad. Ordning och reda. Inget huller om buller. Typiska autistiska drag. imageOm någon kom in och förstörde hans organiserade lek blev det ett liv utan dess like. Katastrof tänk!!! Han gjorde allt i sin makt för att rädda djuren eller vad han nu höll på med.

 

Vi fick ofta höra att han satt ensam. Jag hade en stor klump i magen för jag trodde han var ensam, att han inte hade några kompisar. Men så var inte fallet. Han var omtyckt, många ville vara med honom. Han hade ju alltid så roliga lekar och en jätte bra fantasi. Han var fantastisk på roll lekar. Där var han ofta den som organiserade leken och styrde och ställde med dom andra barnen som gladeligen fick anpassa sig för hans vilja. Men han sökte sig till ensamheten. Han ville inte vara där det var stök och mycket ljud. Det var faktiskt inte ett dugg synd om honom. Han valde det ju helt själv att gå undan. Nu kan jag se att han redan då hade en jätte bra strategi.

Den strategin håller i sig fortfarande. Tycker han att det är för mycket, så drar han sig tillbaka. Sitter på sitt rum tills det är lugnt igen. Inte lika ofta nu som för ett par år sedan, men jo det händer.Tidigare tyckte jag det var hemskt jobbigt. Han satt på sitt rum en hel julafton, han kom inte ut ens för julklappar. Men när gästerna gått…. då kom han ut igen.Nu tycker jag det inte är lika jobbigt längre. Jag vet ju varför, å han lider inte, han mår ju bra av det. Egna strategier är toppen!!

När han gick på dagis hade han svårt med talet. Han var väldigt sen… Minns så väl en gång  när fröken kom och frågade hur vi pratade hemma. – Va??? Sa jag.

-Ja idag har han gått om kring och sagt pippa kuk hela dagen. Herregud tänkte jag så pratar aldrig vi hemma. – Det är ju inte så passande på dagis precis, han har sagt det hela dagen sa fröken.

– Ok, vi får prata med honom absolut. Men tänkte att herregud, pojken kan knappt prata å så säger han pippa kuk en hel dag. Jag fattade ingenting!!

Dagen efter kommer vi till dagis kapprum. Hänger av oss kläderna och han börjar storgråta. – PIPPA KUK skriker han högt så att fröken kommer rusande. Springer fram till hans kompis Filippas krok, pekar förtvivlat på hennes foto. Pippa kuk…..

Herregud!! Filippa var sjuk. Hon, hans bästa vän på dagis. Hon var några år äldre och satt ofta med honom och byggde pussel. Han som knappt hade sagt ett ord. Hahaha… hur det kan gå. Å vi som blev anklagad för ovårdat språk hemma , hahaha….

Minns även när vi var på 4 årskontroll. Så visade sköterskan en kaffekopp. – Vad gör man med den här?

– Åker karusell svarade han som tar allt ordagrant:)

Men någon språkstörning var de inte tal om, bara väldigt sent utvecklat språk. Kan tänka att varför ifrågasatte inte någon på dagis på vad det var? Tänk om han fått hjälp tidigare?

Nä, ha en fin dag och kom ihåg att fula ord kanske inte betyder det man tror 🙂

Boka mig gärna för en föreläsning om hur det är att leva i en familj med ADHD, Autismspektra, Touretts, Dyslexi

Klicka här för: Direkt mail.

Hepp// Sara

 

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: