-Ät upp maten, du går inte ifrån bordet förrän du smakat!
-Jag vägrar, jag äter INTE det här!
-5 tuggor ska du äta innan du går från bordet!
Jag kunde verkligen se hur maten växte i sonens mun, tillslut kom det ut i en klump av trådade fibrer i en liten köttklump på tallriken. – Går inte jag kan inte tugga mamma…..
Vi kunde ha riktiga bråk om maten, han skulle inte äta någonting, smal som en sticka men älskade allt annat som inte var mat.
Han kunde få sitta vid bordet i timmar innan han smakade, jag kände mig maktlös som inte fick i honom mat, och var vi bortbjuden satt han inte ens vid matbordet utan stängde in sig i ett eget rum. Pinsamt när han vägrade äta mat hos andra.
Vi fick höra att vi inte kunde kunde sätta gränser, att vi måste sätta hårt mot hårt. Att tom våra vänner ville prova att få ”ordning” på honom. Det var lönlöst, det gick inte.
Men allt detta var innan vi fick diagnosen, vi visste inte bättre
När sonen ”Aspie” fick sin diagnos 9 år gammal föll även den poletten ner för oss föräldrar.
Han hatade kött, det bara trådade sig i munnen. Han kan fortfarande inte äta färdiggrillad kyckling från affären för då får han ont i käklederna. Absolut något psykologiskt, för han äter grillad kyckling file om vi grillar själva.
Ett tag vägrade han äta mat på skolan bara därför att det var från Sodexo. Han skulle minsann inte äta halvfabrikat. Han åt bara sallad ett tag, men bara om det såg aptitligt ut, var rent och snyggt bland skålarna. Var det det minsta grisigt, ett majskorn i tomaterna eller kladdig smörkniv hoppad han hellre över maten. Det i sin tur satte sig på humöret och han var allt annat än trevlig och positiv.
Det gick så långt att han uttryckte sig en dag att skolan tog livet av barn som gick där. Han ville inte leva längre, allt var äckligt i skolan, luktade snuskigt, lät högt, en kompis luktade kiss…. det var fullkomligt kaos.
Vi erbjöd önskekost att han fick välja 5 rätter som han fick speciellt, men han vägrade. Han ville inte var annorlunda, hellre åt han inte. Vi började skicka med matsäck till skolan varje dag. Drick yoghurt, gröna kärnfria vindruvor, och ris kakor. Det gick ju ett tag. Bättre det än ingenting.
Han började snöa in på Billys Pan Pizza. Varje dag, frukost, lunch och middag i flera år. Ibland kunde han äta något annat men gärna en Billys Pan Pizza till efterrätt. Jag ringde tom till BUP och frågade om han kunde få skörbjugg? Hahahaha…..
Jag handlade hem kartonger med Billys Pan Pizza. Så öppnar han frysen en dag och säger:
– Vem fan har fyllt frysen med Pan Pizza?
-VA???? säger jag, det är ju till dig.
-Jaha, jag äter inte den där skiten längre. Jag hatar Billys Pan Pizza det är ju det ända mat man får här hemma.
WHAT?????? Fattade ingenting!!!! Snacka om att vända, hahahahaha……
Så då bytte ha helt plötsligt den halvfabrikat maten maten till Fam Dagfård ””mamma Karins lasagne”. Men att äta halvfabrikat det gjorde han inte. Det var ju mamma Karin som lagade lasagnen:)
Så där har vi hållit på under årens lopp. Fastna i maträtter…. Ett tag var det köttgryta innan varje hockeymatch, riktigt drygt när han skulle ha det till frukost. Ett tag banan pannkaka varje morgon. Maträtterna är oändliga som vi gått igenom. Jag å sin tur har lärt mig att gilla läget. Varför knussla med maten. Varför inte ge honom det han vill ha? Klart vi provar nya rätter, men när det är en sån period då serverar jag den maten. Annars blir humöret därefter.
Så mitt tips:
Strunta i vad andra säger, servera den maten som passar för tillfället om det så är smoothies med grädde och glass. För är man extra känslig för mat och smaker som så ofta man är vid autismspektra så varför försvåra?
Det händer ofta att jag gör egen mat åt sonen och resten av familjen äter annan mat. Han kan heller inte värma gammal mat från dagen före. Det SKA vara nylagat.
Att äta färdiglagad mat som halvfabrikat är väldigt vanligt vid autismspektra. Man vet hur maten smakar, den är förutsägbar. Det är inte som hemlagat då man kastar i en annan krydda i bland. Är det mamma Karins lasagne så smakar den exakt lika nästa gång. Något som han älskar. Det förutsägbara och inte förändringar.
Lätt men svårt…
Boka mig gärna för en föreläsning.
Lilla Speedos Mamma- föreläsare-inspiration 