Lilla Speedos Mamma

Ibland känns livet lätt….

Ibland får man faktiskt vara glad. När vår son började spela hockey hade vi det riktigt tufft. Varje gång 4 dagar i veckan 3 timmar per gång var vi med på alla träningar. Han fixade inte omklädningsrummet, för mycket ljud, för mycket stök. Varje gång satt vi i ett litet domar rum för vi hade minsann bestämt oss för att ville han spela och han behövde vårt stöd så absolut skulle vi fixa det. Medan andra föräldrar skjutsade till hockey träningen och hann uträtta massor av ärenden eller tom träna själv så satt vi i domar rummet med utförda ritualer sisådär 16 timmar i veckan.

Han var rätt ojämn, men med touretts hade han enorma reflexer. Snabb som en kobra och var han i form så gjorde han dom mest fantastiska räddningarna i en mammas ögon i alla fall.

Så som tyvärr det  händer i dagens idrott så blir det så himla fokus på elit tänk. Vår son var absolut ingen elite kille. Han ville spela för att han älskar sin hockey. Han älskade att vara målvakt. Efter några år blev han mer och mer utbytt. Han fick stå på sidan, han åkte på cuper men fick inte stå. Det gjorde så ont i mamma hjärtat. Eftersom han även har autismspektra så kräver han tydlig struktur och tydliga regler. Har tränaren sagt att han ska få stå så är det ju så. När han sen fick sitta på bänken i alla fall så blev han mer och mer osäker. Han kom till slut med alla möjliga orsaker för att slippa stå. Fast jag är övertygad om att han ville..  Han fick migrän pga av stress och oro, han blödde näsblod. Han nästan kräktes innan match.

Han mådde helt enkelt inte bra.

Det blev till slut att han vägrade vara med mer i laget, som han spelat i sen han var liten. Han valde själv att sluta. Men förändringar är jobbiga och han mådde fruktansvärt dåligt. Han ville ju vara med sina kompisar. Han ville träna som vanligt samtidigt som självförtroendet var på botten.  Han sänkte sina krav och han var väll nöjd om han fick träna…. Det var helt plötsligt ok om han inte fick stå. Men det gjorde ont att se. Med tårar i ögonen berättade han att han pratat med en ledare som sa att det var pga att han inte gav allt på träningarna. Han som har svårt att visa att han tar i , svårt att visa känslor. Han är inte den som vrålar att han är sopslut. Han biter ihop i normalläge vilket kan uppfattas att han inte ger allt.

Det blev byte av lag, en tränare som var engagerad som verkligen såg honom. Men förändringar är jobbiga. Han ville inte till det nya laget heller… Han ville tillbaka till sitt gamla lag. Otaliga gånger åkte han inte till träningarna. Vi som föräldrar visste fasen inte vad vi skulle göra…. Han hade fått ny hockey utrustning som bara låg. Han ville spela hockey men självförtroendet var på botten delux. Det var tvär låst. Det gick inte att få han dit…

Men med fantastiska tränare,  en tränare som tillslut hämtade honom hemma, härliga lagkamrater, ett öppet klimat om vad han behöver så har det vänt. Han spelar och i dag har han tame tusan storspelat. Han har fått ett härligt självförtroende igen. Han skrattar, han skämtar, han dricker kaffe med tränarna och han peppar sina medspelare. Visst sjutton får man väll känna sig glad nu?? Saker som för andra föräldrar är vardag kan jag bli tårögd av.

Sista matchen jag såg när han och laget vann… när han sträcker upp sina armar i luften och alla i laget åker dit för att fira fick både mig och mormor att gråta, hahahaha…. jo lyckotårar över att det vänt. Lyckotårar över att han får spela sin hockey som han älskar. Lyckotårar över att han är med i gemenskapen igen och att vi aldrig har givit upp, trots spelvägran, förändringar och fan hans moster… så ikväll känns livet lätt. Fasen vad jag är stolt, lycklig och tacksam:)

Älskade son, du bevisar dagligen att du övervinner dina svårigheter, du kämpar, du ger dig aldrig trots missförstånd och att livet inte alltid är så lätt. Om du bara kan förstå vad jag är stolt över dig! Kram mamma ❤

Hepp Sara

Boka mig gärna för en föreläsning om att leva med NPF i familjen.

Direkt mail

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: