Lilla Speedos Mamma

Frukost+Autismspektra= ingen frukost.

– Vad vill du att jag köper för frukost till dig i morgonbitti ?

-Hur fan ska jag kunna veta vad jag är sugen på i morgonbitti får jag till svar.

– Vill du ha fil? -Nej.

-Vill du ha yoghurt ? -Nej.

-Vad vill du att jag köper för bröd då? Nått är du väll sugen på?

-Men hör du inte vad jag säger!! Hur ska jag kunna veta vad jag är sugen på i morgon bitti när det ända jag vill ha nu är kinamat.Jag vet inte vad jag är sugen på i morgon bitti.

Nä…. så ha det alltid varit. Ibland snöar han in på maträtter. Samma lika varje morgon i flera veckor, månader, år. Men inte längre. Nu ska det finnas i kylen det han är sugen på för stunden. Finns det inte så äter han inte. Jo möjligtvis en mamma Karins Lasagne om det finns en sån i frysen.

Ett ständigt… – har du ätit frukost?- har du borstat tänderna?

Jag blir så full i skratt ibland när han är så grym på en massa annat. Men maten är en låsning, likaså vissa kläder. Borsta tänder får vi tjata på varje dag. Jag som är tandsköterska kan ju tycka att det vore väll enkelt att hitta en lösning på? Men fasen heller, en sån där banal sak som är lättast i värden men för honom blir det en stor nästintill oövervinnerlig situation som han inte besitter.. Klurigt hur ojämnt det kan vara ibland.

Det där med autismspektrumtillstånd är något jag gärna hade en lösning på. Ena dagen funkar det klockrent, nästa dag fungerar ingenting. Att ha rent och snyggt runt omkring honom är nästan ett måste. Att hänga upp en badhandduk fungerar aldrig. Fast vi tom har gjort bruksanvisning som ett lego bygge. Det går inte. Den där jädra handduken ligger som en våt fläck i min garderob varje dag, hahaha…..

Men att putsa skor, dammsuga på sitt rum och fixa själv går hur bra som helst. Han bakar grymma pizzor med buffelmozarella på. Han läser kokböcker som värsta kocken. Men han äter inte om han inte är vrålhungrig. Han glömmer gärna att äta ibland. Tror fasen han inte känner hunger ibland. Lunchen i skolan hoppar han ofta över. Men det har ju med att han tycker att det är så äckligt med att andra äter samtidigt och tar i samma grytor.Även om det är mycket bättre nu än när han var yngre. Allt går ju så mycket bättre nu. Jag lovar dig, har du små barn? Det blir bättre och bättre ju äldre dom blir. När dom hittar strategier och får en bra start.

Hjälp till, öva, öva, öva…… Vi övar varje dag. Allt från att titta i ögonen, till att ge en kram, till att hänga upp den förbannade handduken som fortfarande efter 15 år snart ligger kvar som en blöt fläck… Det får bli mitt motto. Han ska kunna vika ihop en handduk självmant. Tror ni det kommer att gå? Tveksam på den, men om man ger upp hoppet så finns det inget hopp kvar…. så den ska upp en vacker dag om det så kommer att ta 35 år till, hahaha….. skam den som ger sig

Boka mig gärna för en föreläsning om hur de är att leva i enfamilj med NPF.

 

Hepp // Sara

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: