Lilla Speedos Mamma

ADHD är som att köra bil, eller?…..

-Mamma ska vi ligga kvar i sängen länge idag?

Det gjorde vi, ja så länge som den lilla hyperaktiva kroppen kunde ligga stilla. Benen gick i gång som små trumpinnar.  Armarna började att vifta. Han skulle kramas men började att blixtra till, helt utan anledning.

Då brukar kittla vara ett bra knep.

Så mamman kröp in under täcket och smyg kittlade, vilket resulterade i värsta reaktionen med en smäll rätt över näsan…. AJ!!!!!

Hahahaha….. ja ibland blir det fel.

-Förlåt mamma….. -Ingen fara sa jag. Lite öm om näsroten men ok:)

Jag gjorde den obligatoriska frukostbrickan på sängen. Han tog sin medicin.

-Mamma, jag har nog ett för stort hjärta.

Lilla gubben…. -Ja det har du nog svarar jag.

För så är det. Med ADHD har man ett STORT hjärta. Man känner allt så mycket starkare. Alla känslor är extra allt. Han blir extra glad, extra arg, extra ledsen, extra frustrerad, extra kär, extra tokig, extra ofukuserad. Hela han är extra allt!

Gör han något blir det sällan ”lagom” utan alltid med en extra knorr. Bygger han fågelholkar så blir det 3 våningar, cyklar han så står han på cykeln. Kramas han så kramas han så där ohyggligt härligt hårt och länge.

Att reglera sin känslor är ju absolut det svåraste med ADHD som barn.

 

IMG_0183

Det är som att köra bil. Man får vara där och hjälpa till att styra innan  dom kan det själv med allt vad det innebär med att ta körkort . Man får hjälpa till att lägga i handbromsen när humöret sticker iväg. Man får tom hjälpa till att lägga i backen. Att tänka och reflektera över vad som egentligen hände…..

För att inte tala om gasen och att köra för fort. Med ADHD kan det vara svårt med hastighetsbegränsningen i livet…. man kör bara på utan att tänka på konsekvenserna. För att det just nu är så roligt:) Ingen får störa då. Bara gasa, och bara sig själv att tänka på.

Där måste man hjälpa till med hastighetsbegränsningarna. Att hålla lagom är svårt….

Kanske tom sätta på vindrutetorkarna så att man kan se klart när det är för mycket som händer.

Ja, som förälder eller närstående kan det vara lättare att tänka så för att kunna förstå. Allt blir ju extra och det är ingenting som den med ADHD kan göra något åt. Men som dom kan lära sig att behärska med träning.

Jag tror stenhårt på att får man lära sig strategier som barn och att man är öppen med sina svårigheter så blir det lättare som vuxen. För att leva på i samma fart som vuxen utan att ha lärt sig strategier som barn… ja det är sällan en bra kombo som inte allt för sällan slutar i utbrändhet och ett liv i kaos.

Bara mina tankar och min tro…

Nä…. på riktigt… jag ska faktiskt ut och övningsköra strax. Ja, det är sant med min bil med min stora son. Där är det lika.. jag lär honom att titta i backspegeln, att gasa lagom, bromsa in mjukt och växla. Precis så som livet är.

Ha en skön söndag!

Boka mig gärna för en föreläsning om hur det är att leva med NPF i familjen.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: