Lilla Speedos Mamma

Jag är en tiger mamma i bemötande:)

Sitter här och funderar på just bemötande… Det är så himla lätt som förälder att känna och tycka att ens barn inte får rätt bemötande.

Att när ens barn inte för stunden kan uppföra sig bland folk och någon ryter i och säger STOP! Eller när man får det där telefonsamtalet från någons förälder att det hänt något på skolan, på lekplatsen, hos någon kompis…..

Usch det där samtalet.

Å just i den stunden så hoppar man i ”tiger mamma kostymen”. Man försvarar sitt barn med näbbar och klor. Man kan för allt i värden inte förstå varför dom saknar sån förståelse för ens lilla prins som precis ställt till med ett scenarios .

Men HUR ska dom föräldrarna eller vilka det nu är kunna bemöta våra barn om dom inte har fått kunskap? Om dom inte har förståelse? Jag kan erkänna att jag har minsann varit den mamman som tänkt att herregud kan inte ungen uppföra sig bland folk? Vad är det för fel? Han eller hon har säkert damp! Ja, eller så är han ouppfostrad ADHD unge….

Vad hände? Jag fick egna barn som visade sig ha den där funktionsnedsättningen, eller ja funktionstillgången. Det är ADHD i min familj, det är kreativa dagar fullt av bus ibland.

När lilla Speedo var lien gjorde jag knappt något annat än jaga…. han var alltid den där lilla glada busiga killen. Alltid med glimten i ögat. Alltid nära till skratt. Men han satt aldrig stilla. Inte undra på att man gick ner i vikt i bara farten, hahahaha…..

Men det var just bemötande… så hur har jag valt att bemöta lilla Speedo?

Jo, jag har blivit ifrågasatt, det kan jag säga. Att inte sätta gränser, att vara för ”lös” med regler. Men vet ni… jag har aktivt valt att köra med lågaffektivt bemötande. Jag berömmer mer än skäller på saker som han gör fel. Jag ger han en jätte kram och berättar ur mycket jag älskar honom varje dag.

Jag kan se mellan fingrarna på små saker, annars skulle jag inte få göra annat än säga stopp!!!! Sluuuuta!!!!, Neeeeej!!! Vad gör du???!!!

Jag försöker att berömma om han lyckats göra 3 mattetal stående på ett ben. Jag försöker avbryta utbrott med andra metoder. Andra aktiviteter.

Jag kan muta med kanel gifflar i väskan bara för att förhindra ett utbrott.

Jag försöker att le fast jag är arg så det kokar… vet ni det går!!! Det bryter ett pågående mönster och det blir lättare.

Så då kan man ju fundera, när man själv kämpar som ett djur ibland för att orka hålla humöret och sitt eget bemötande på topp. Hur ska andra som inte har kunskapen kunna bemöta honom?

Mitt svar: Öppenhet! Att vara öppen och förklara för sina vänner, för skolpersonalen, för tränarna i laget, för kompisarnas föräldrar, för kompisarna till barnet. För hur i hela friden ska dom annars få förståelse.

Tom på våran lokala ica butik vet dom att lilla Speedo har ADHD. Tur är väl det när han springer dit och köper dom mest konstiga sakerna ibland till sina you tubes ideér:) Hahahaha…..

Nu menar jag inte att man måste säga till alla att mitt barn har ADHD. Nä men man kan säga att mitt barn har svårt med impulskontrollen, att mitt barn kan inte sitta stilla på samlingen men lyssnar lika bra på händer…  Då är det säker ok för tränaren att han lyssnar på händer eller i rörelse…

Det finns så många bra sätt att förklara på. Då får ju barnet hjälp på vägen liksom och känner trygghet. Inte att det behöver vara någon ADHD stämpel, utan mer en Personlighets stämpel för bemötande.

IMG_0239Hahaha… nu blev jag djup!

Nu ska jag planera lite föreläsningar…  boka mig gärna.

Hepp och ha en skön kväll!

Lilla Speedos mamma Sara

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: