Lilla Speedos Mamma

Ett mattetal = en chokladbit….

Fasen man kan slita sitt hår av frustation när man ska göra läxa med en liten ofokuserad Speedo.

-Mamma, jag kollar om Doris har en fästing! -Nej, kom nu och sätt dig ner så ska vi göra några mattetal.

– Mamma….. vad händer om alla uddar på alla blyertspennor går av? Då kan man inte göra någon matte läxa.

-Mamma, jag O R K A R inte göra läxa idag, det har varit en jobbig dag. -Jag hatar den här jä……a läxan!!!! Jag orkar inte!!!!!!

Jag sitter där med en chokladbit = 1 mattetal.

Han jobbar på….. Ett tal, två tal, tre tal….. DET GÅR INTE MER MAMMA!!!!!!! Jag orkar inte, jag kan inte.

Han bläddrar i matte bokens alla sidor. Han har fokus på helt andra saker än matteläxan.

Jag försöker igen… fjärde talet = en chokladbit…..

Vi kom till 9 tal sen brast det ordetligt.

-Mamma lyssna, jag kan läsa nästan flytande nu!! Härligt:) 5 chokladbitar på det och high five!

Jag blir så stolt så jag nästan spricker mitt i allt elände. Med dyslexi och ADHD är det sannerligen inte lätt att hålla fokus. Han har dessutom varit på skol DM i simning och bara att få honom därifrån tog 1 timme extra. Jag var slut, han ännu slutare. Ni vet…. hem laga middag, som han dessutom vägrade att äta.

Snabbt fixa till maträtt nummer 2 för att inte äta den heller. Tur det blev lite choklad energi boost till matteläxan.

Att man orkar ibland, hahahaha……

Jag är ändå så sjukt glad att läsningen har släppt. Även om det är tufft, men han är grym!!! Jag vet precis hur det är. Jag svänger med bokstäver, sätter dom fel, skriver fort och fel. Särskrivning är jag proffs på, men jag tycker att det är så vansinnigt roligt att skriva så ni får ta det för vad det är hahaha….. Dyslexi delux:)

Nu bara så tacksam så jag smäller av när storebror kommer och peppar lilla Speedo för några nya tal. Ok… nya tal…. = några nya chokladbitar sen tack och godnatt!

IMG_0419

Att kämpa med matte läxan är tufft när all energi gått åt till skoldagen…. men vi kämpar!

 

En kommentar

  1. Hilma

    Ojoj vad jag känner igen mig i det här för några år sedan… Men ska ni verkligen behöva ha det såhär? Vi blev befriade från läxor till slut. Efter en skoldag med krav på fokus är det verkligen överkurs att tvingas sitta med läxor också. När man inte KAN koncentrera sig. Det tog nästan knäcken på oss med läxorna. Det är inte värt det tycker jag. Det är som att tvinga en synskadad att göra läxor utan glasögon. Ni båda får ju slita som djur, och du gör det ju hur bra som helst, men var rädda om er så att inte orken tar slut helt. Kvällarna borde få vara fria från skolarbete tycker jag, och nu tycker min sons skola och bup också det. Så skönt. Utbildning är viktigt, men att leva sitt liv är ännu viktigare. Massor av kramar till er som kämpar så och hållet humöret uppe!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: