Lilla Speedos Mamma

Ångest… ett grönjävligt påhitt!

IMG_4130Dra åt pipan för att ens prata om ordet ångest. Bara ordet ångest kan ju få vem som helst att backa, dra åt sig öronen och inte våga lyssna .

Barn som får ångest…. ännu värre. Varför finns äns ångest hos barn?

Jag har träffat föräldrar som är helt knäckta. Dom fattar inte varför? Ok om barnet har en diagnos som ADHD, Autismspektra eller någon annan diagnos. Folk vet ändå vad det är, även om förståelsen måste bli bättre. Men man liksom förstår ändå lite…..

Men ÅNGEST!?!?!?!

-Det kan yttra sig i tystnad, i att känna sig tom på känslor, man är inte glad, inte ledsen. Man kan bli darrig, muntorr, svårt att sova, inte känna glädje åt andra, bli svartsjuk…..

Man känner sig osynlig, inte värd något. Det kan vara som att möta en osynlig vägg. Man tar sig inte förbi.

Nu börjar sommarlovet gå mot sitt slut och många barn som har det jobbigt i skolan börjar att oroa sig redan nu. En del har sån oro att ångesten kommer smygande igen.

Pratade med en mamma som var helt hjälplös. Sonen var låg, arg, rasande och ville för allt i värden inte börja skolan igen. Han ville inte leva mer då.

Det finns hjälp att få!!! Ring Bup, ring ungdomsmottagningen eller hälsocentral.

För jag tror att prata, prata, prata är det viktigaste. Även om barnet har det tufft och inte säger så mycket. Prata, lyssna och framförallt var kravlös. Ställ inga krav. Det är barnet i fokus som gäller.

Om man ska lyckas att dämpa en ångest eller ett deprimerat barn så är det fokus på roliga saker. Inte kravfyllda saker.

Mera plus än minus. Ät det godaste som finns, tänd ljus, mys, ge masssge, klia på ryggen, ge trygghet, kärlek, visa att du lyssnar.

Det finns ångestdämpande medicin att ge om man behöver bryta ett mönster. Va inte rädd för det. Många tycker att ångestdämpande medicin kan man inte ge barn.

Varför? Om barnet mår bättre? Är det bättre att må så dåligt att man till slut utvecklar en destruktiv sida?

Alla vet ju att idrotta, springa och få lite må bra hormoner är det bästa. Men om ångesten är i vägen?

Ett tips kan ju vara promenader tillsammans. Köp något gott på vägen och hjälp barnet att sätta ord på känslor. Prata , prata, prata…..

Så är det tyvärr för många barn nu och där har vi vuxna en skyldighet att fånga upp. Att lägga märke till när det inte är bra.

Ett tungt inlägg men så värt att belysa.

Ångest är ett tungt jäkla ämne. Någonting man vet för lite om, men som är grönjävligt att bära….

Boka mig gärna för en föreläsning.

Hepp// Sara

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: