Ångest delux… jo så blev det. Jag tänker inte blunda, inte förneka, inte gömma det.
Har du haft ångest någon gång? När luften plötsligt tar slut, när andningen blir tung. När hjärtat slår fort fort…. kroppen förbereder sig för flykt.. kroppen ropar STOP! Du kan inte sova, blir ofukuserad, darrig, tar luftsteg…… tankarna snurrar i huvudet.
Då är det dax att dra i bromsen. Men vad gör man när det inte är jobbet som är orsaken som gör att du mår som du gör?
Jag blev sjukskriven från jobbet, jag borde blivit sjukskriven från livet istället.
Jag stod på jobbet, fick yrsel, svårt att andas, hjärtat slog så fort att det kändes som en maratonpass. Tårarna sprutade och jag orkade helt plötsligt inte längre.
Haft ett turbulent år med en skilsmässa, barn med sin NPF problematik. En skolsituation som egentligen borde fungera bra , men som är svår att ta sig till. Det går upp, det går ner. Ena dagen i skolan för att nästa dag inte gå alls. Struktur, förändringar….
Så många faktorer… men vad gjorde jag? Jag gick till en läkare på studs. Hamnade hos en enastående läkare där jag blev sittande i 75 minuter med tårar som rann…
– Lilla gumman, det själsliga som gör ont behöver du hjälp med. Sa läkaren.
Samtal, ångestdämpande, något att sova på och mycket promenader blev det på recept. Koppla bort samtal, mail, sms, gör sånt du får energi av. Vila och sjukskrivning.
Så kom frågan: -Sara har du någon gång känt att du vill avsluta livet? Att du inte orkar mer? Att du inte vill leva mer?
Svaret var klockrent NEJ! Jag vill leva!!! Jag vill vara så där sprudlande lycklig, känna drivet igen…Men inte leva som jag gjorde.
Jo, jag grät i en vecka. Tog mig inte ens för att städa, knappt laga mat. Jag satt med en kopp kaffe i handen och gjorde ingenting, jag hade underbara vänner som drog ut mig på timslånga promenader i skogen. Så fort jag nämde det jobbiga så kom ångesten. Det är ju inte jobbet som är jobbigt, inte föreläsningarna, inte bloggen, det är ju sånt jag älskar!
Jag tänker aldrig hyscha om ångest, ett jävulskt påfund som man inte kan stoppa. Ett sätt för den fantastiska kroppen man har som visar att nu måste du göra någon förändring. Om man kan göra en förändring? Man behöver hjälp ibland. Men det är ju ditt liv, så du bestämmer.
Jag är ju annars så full av energi, lätt att bli glad, älskar att skratta, älskar livet lite för mycket och älskar utmaningar. Älskar mitt jobb och älskar min familj. Men där och då….den dagen tog det slut… det var den dagen det.
Nu är nu. Lev nu,
Å just idag …. idag ska jag njuta, andas och inte tänka tillbaka. Men vill på nått sätt bara förklara att man dör inte av ångest, man slutar inte andas, man kan röra sig, men man behöver tänka klart. Man behöver återhämtning. Även om det inte är jobbet som gör det utan livet… ❤️
Jag var bara såååååå tacksam att jag hade min kollegor. Dom bästa man kan ha. För att umgås med dom gör ju också att man tänker på annat.
Puss och kram! Boka mig gärna för en föreläsning.
Hepp //Sara
Det är väldigt träffande det du skriver. Om var tredje någon gång får panikångest så kan jag tänka mig att vi npf-föräldrar säkert är kraftigt överrepresenterade. Det är skönt att se att man inte är ensam men samtidigt hemskt att tänka på att andra måste uppleva den avgrund det är. Tack för ditt mod!
GillaGilla
Tusen tack snälla du. Jag vill på något vis berätta att det kan hända vem som helst , även om vi NPF föräldrar är överrepresenterade ❤️ kram på dig:-)
GillaGilla
Oj oj vad jag känner igen mig. Precis i uppstart för att utreda min son. Allt du skriver om träffar mig rakt i hjärtat, för det är precis så jag känner själv och har känt. Ångest, utmattning, ilska, glädje, energi, livet är en karusell. Men ack vilka härliga stunder vi kan ha när allt klaffar!
Ensamstående mamma till världens härligaste 4-åring som jag tror har adhd. Vi får se vad som händer med psykolog och utredning nu.
Tack!
(Det blev ett långt inlägg och det kommer bli en sen kväll nu när jag ska läsa igenom dina inlägg😄 )
GillaGillad av 1 person
Tack Petra🦋 det är sannerligen inte lätt. Men allt däremellan är ofta bra. Men ångest…. fy farao vilket påhitt att ge oss människor. När man inte kan påverka… men man har ett val, man kan försöka, man kan lära sig strategier och ibland behöver man hjälp på vägen… stort lycka till, till dig🙏🏻🎈
GillaGilla