Lilla Speedos Mamma

Fick en fråga av en förälder på mailen idag om impulsivitet.

Jag har en son som är väldigt impulsiv och det händer ofta att han tränger sig, gör illa, spottar mm för att komma först, vinna, få det att gå hans väg osv. Vi och skolan behöver hitta något som funkar för lillkillen att ta till när känslorna tar över och kroppen bara gör…

-Jag är ju absolut ingen pedagog, ingen som kan säga att ni gör rätt eller fel. Däremot kan jag svara som jag personligen skulle gjort.

För oss har det varit samma problem, jag kan lugna dig med att det blir bättre med åren. Har man ADHD så är det just brist på impulskontrollen som är svår. Lika lite som du kan säga åt någon att inte nysa är det lika svårt med bristande impulskontroll.

Jag frågade faktiskt lilla Speedo. Han svarade att det bara kommer ur munnen. Även om han vet att det är fel så kan han inte i stundens hetta hinna tänka…. var det här bra? Var det här dåligt? Allt ska ske NU, inte om 5 minuter, inte om 10 minuter utan just nu. Jag vill tro att dom är så rädda att dom ska glömma bort vad det var dom skulle säga som gör att det måste ske nu.

Visst kan man öva på att vänta, men det är ju ändå det som är ADHD. Att man har svårt med impulskontrollen, att det är just i sånna situationer det brister liksom. Jag tror att har vi mer förståelse för att det är det här som är problemet så acpterar vi också mer och kan agera lågaffektivt.

Att agera lågaffektivt är ju inte det samma som att inte ha gränser.

Tänk som en verktygslåda….. I en verktygslåda finns inte bara ett verktyg utan flera olika verktyg. Man måste hitta den lösning och det verktyg som passar på just ditt barn.

Jag minns när sonen var liten och han bet andra barn, lite av din känsla kanske? Varför förstör han? Som förälder känner man sig maktlös och vill hitta lösningar för ens barn. Man vill ju inte att dom ska bli den ”dumma” eller ”dryga” killen, eller tjejen.

Kan också minnas tillbaka vad vi gjorde då…. Det var ju ett sätt för honom att visa STOP, inte närmre än det här. Hans intigritet. Han hade svårt att vara social med för många barn. Drog sig ofta undan och ville vara själv. Det är ju rätt vanligt med NPF. Så egentligen kanske det inte är din son som ska behöva ändra sig, det kanske är omgivningen tänker jag som får anpassa så att dom här situationerna inte uppkommer. Att en vuxen hela tiden finns med och kan styra in honom när dom märker att han behöver hjälpen.

Blir han träng i situationen så kanske det är då han spottas? Jag vet inte…

Det var i sånna situationer som vår son bets, eller förstörde för andra barn. Förstörde legobyggen mm…. men det var ju för att han hade en ide om hur det skulle vara och inte hade förmågan att få med dom andra barnen. Vad gjorde han då? Jo han hade sönder dom andra barnens bygge för det  var ju helt fel konstruerat. Inte alls som i hans värd. Idag fungerar det jätte bra, men dagis tiden var jobbig. Med facit i handen skulle han gått hos dagmamma med färre barn. Han passade inte alls in i stora barngrupper. Det blev en stress konstant.

Han kanske behöver extra stöd, ofta är det under fri lek det händer. Men att vinna är ju en himla bra sak. Tänk att hela tiden tävla med sig själv, vilka prestationer han kommer att kunna uppnå:) Gör det något egentligen om han vill vinna och komma först? Låt han kuta, det kanske är en av hans starka sidor, tävlingsinsikten. Tänk vilka resultat han kommer kunna uppnå i sportens värd! Många som tävlar och vinner har ofta en NPF diagnos…. dom har drivet, farten, tröttnar aldrig och bara kör.

Det är ju jätte viktigt att förstärka dom sidor som fungerar. För ett barn med NPF diagnos får höra flera gånger om dagen vad fel du gör. Tänk dig själv…. du blir arg, du puttar i väg en kompis för att du känner dig trängd. Kompisen kanske också har trängt dig lite för mycket… men vem får skäll? Jo oftast det barnet som oftast gör fel… du kan få skäll 30 gånger om dagen. SLUTA, GÖR INTE SÅ, STOPP, SÅ GÖR MAN INTE, SÄG FÖRLÅT NU, VAD GÖR DU NU? SÅ DÄR KAN DU INTE BETE DIG!…..  Ja listan kan göras lång. Tänk då om du för varje negativt ord du får höra om hur dålig du är så krävs det dubbelt med positiva ord för att inte förstöra självkänslan och göra att du tappar den… tänkvärt eller hur?

Du som mamma eller pappa kan inte vara med på dagis, ni är på jobbet. Men ge verktyg. Läs böcker, det finns massor av bra information och tips. Kontakta BUP och be dom hjälpa skolan eller dagis.

Tänk vilka fantastiska föräldrar ni är som ändå reagerar och vill hjälpa ❤ För det är tufft att känna sig ifrågasatt som förälder. Pedagoger är fantastiska oftast och har mött sånna här barn tidigare, erat barn är säkert inte först. Be dom gräva i verktygslådan, vad har fungerat tidigare? Kanske ett nytt verktyg?

Ett tips är att göra en pedagogisk kartläggning. När är det situationerna uppkommer? När går det bra. Börja från måndag- fredag och kör i 2-4 veckor. Sen kommer ett mönster att visa sig. Enkel metod:)

Sen är jag bara en liten vanlig mamma själv, ingen pedagog men delar gärna med mig av mina erfarenheter.

Ha en fantastisk kväll och trevlig helg!IMG_0295

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

<span>%d</span> bloggare gillar detta: