Om jag bara kunde ta över ångesten.

ADHD i all ära, men ångesten…..

Skit på dig jäkla skit diagnos, må du brinna bland påskriset!!!!!!!….

Låter hemskt va? Ja, jag ursäktar mina väl valda ord. Men det är precis så jag känner nu.

Om jag kunde ta över…  om det gick med magi och trolleri. Om jag bara kunde ta över den när vi kramas, om jag kunde ta en liten liten bit bara för att underlätta❤️

Vi har haft en kanon helg. Inte ett utbrott, inte en dag av ångest. Vi har njutit, spelat spel, varit i stallet, ridit, mockat skit, bara varit…..

Så sitter vi på tåget hem. Jag märker på honom. Sen tittar han på mig med sina gröna fina ögon…. en tår rinner ner på kinden.

– Mamma jag vill inget mer, jag känner att ångesten kommer. – Mamma jag orkar inte… hjälp mig vad ska jag göra? Lämna mig inte, åk inte bort…. jag klarar inte det här….

Mitt mamma hjärta gråter… varför varför ska han ha det så här?

Även jag måste nån gång få komma hemmifrån, bara få vara jag, bara få komma bort och vara vuxen. Få njuta lite själv.

Jag älskar att vara med mina barn♥️♥️♥️ Njuter varje sekund. Men nu har det varit så mycket med skolan, ångesten, en rätt jobbig tid.

Han tittar på mig…. – mamma hur kan du lämna mig när du vet att jag inte mår bra?! Hur kan du lämna ditt barn hemma? Jag SKA med dig!!!!!!

Jag är bestämd….. – om jag visste att du inte hade det bra, då skulle jag aldriga åka. Men nu vet jag att du kommer att ha det bra. Jag blir borta i 4 dagar. Du kommer att ha det jätte bra.

Den där separationsångesten som ibland tom gör det svårt att lämna på skolan. Den där separationsångesten som han haft sen han var Lill liten. Nästan aldrig sovit borta som dom andra gjort. Precis som om jag vore luften han andas… precis som om vi nästan sitter ihop.

Jag har försökt i många år att få honom att släppa taget om mig. Förklara att han klarar sig utomordentligt utan mig. Visserligen har vi rätt lika humor, skrattar åt samma saker. Han känner sig trygg och jag har nog bokstavligt talat visat vägen så han ska ha förutsättningarna att känna sig trygg.

Ovana situationer, nya miljöer, nya människor, det tar på krafterna. Då har jag alltid varit där…. fångat upp.

-Det är ok… men försök lite till. Jag ger sällan upp och även fast han har tokångest vissa dagar så tar vi oss ofta igenom dom.

I morse satt jag på sängen länge. Tur man har flex på jobbet.

Vi pratade oss igenom den värsta ångesten. Vi pratade länge. Drack yoghurt ihop, kaffe, te….

-Det går inte mamma…..

-Jo älskling du kan. Om du inte tar dig till skolan nu så får kroppen en belöning av vällust att du stannar hemma, för att sen få ångest över att inte komma iväg till skolan. Sen blir det värre och värre…. man måste försöka ta sig igenom . Man dör inte av ångest. Men det är sjukt obehagligt.

Det värsta man kan göra är att begränsa sig. Att inte göra saker för att man är rädd att få ångest…. då blir man riktigt sjuk till slut…

Så idag blev det skolan. Han kom iväg. Sen kom den… men 2 timmar fixades. Sen kom illamående, ångest över att gjort någon ledsen. Ångest över att jag åker på resa.

Jag fick åka hem. Hem med en ledsen son som inte mådde bra. Vi myste på. Åt semla och pratade, för prata det hjälper bäst.

Vi åt mjukglass och pratade ännu mer. Så kom det självmant. – Mamma jag har en strategi när du åker till Italien. Jag ska klara det♥️.

Jag bara log…. tänk att i nästan 2 dagar har vi stångat oss blodiga för att jag ska iväg. Nu känns det skönt. Jag har liksom fått ett ok.

Å gissa om jag kommer att njuta på min resa till vackra Bergamo i Italien och Milanos nattklubbar och restauranger….

Jag längtar så jag spricker. Å när jag kommer hem igen kommer jag vara fullproppad med må bra hormoner och ha hur mycket ork och tid över.

Älskar dig min lilla älskade Speedo med extra allt♥️♥️♥️.

Tips vid ångest:

• Ta det lugnt om du är förälder.
• Bli inte arg för att dit barn mår dåligt.
• Lär barnet strategier som att andas rätt.
• Sömn är viktigt.
• Bara var nära, förklara att man dör inte av ångest, även om det är en otäck känsla.
• Utmana i rätt dos. Begränsa er inte.
• Anpassa så att barnet klara av att övervinna känslan.
• Mycket pepptalk.
• Kramar får man inte för mycket av♥️.
• Lyssna och låt barnet förklara, låt det ta tid.
• Ta hjälp av terapeut om det behövs. Kanske till er båda.

Boka mig för en föreläsning .

Hepp//Sara