Ibland bara går det inte…. ångesten kom….

Vad är rätt? Vad är fel?

Vi har provat alla strategier som finns nu. När jag tittade på telefonen på fikarasten idag hade han ringt mig 16 gånger redan.

– Mamma… varför svarar du inte?!

-Älskling jag har ju patienter. Vi har gjort upp att han får ringa när jag har rast och på lunchen. Annars skulle jag få sitta i telefonen hela tiden….

Det gör ont i hela mig när jag hör telefonen vibrera. Jag vet att han ringer för att det är något. Samma sak idag…

-Mamma jag har ont i magen, mamma jag har ångest, jag vill hem.

Många gånger får jag honom ändå att stanna kvar över lunchen. Det är nästan mitt krav.

En del påstår att han försöker luras. En del påstår annat… jag vet att han mår dåligt. Det började redan i går kväll. Ångesten som kommer krypandes.

Har han några att vara med i morgon ? Kommer han klara av skolan? Kommer panikångesten att komma? Kommer han missa skolan? Att åka hem från skolan ger också ångest, ångest för att han åkt hem. Skolan ger också ångest, ångest för att inte orkar som dom andra.

Ångest över att vara rädd att få ångest….

Jag lider med honom. Önskar att jag bara kunde vara hemma med honom och hjälpa honom. Vad är rätt? Vad är fel ? Jag känner att vi provat snart allt som går. Min älskade lilla hyper Speedo med extra allt.

Men jag HATAR ångesten!!!!!! Älskar hans kreativitet!!!!!!

Jag funderar många gånger på vad som utlöst ångest…. har han blivit felbehandlad? Har han fått växa upp med dålig självkänsla? Han säger själv att han känner sig osäker…. är det därifrån? Från min separation? Eller ända sen förskoletiden då han fick väldigt mycket skäll…? Försvann självkänslan där?

Tänk om man visste och kunde göra något åt det. Ett tag blev det bättre, nu sämre igen. Upp som en sol och ner som en pannkaka.

Men gångerna det går upp då firar vi stort! Vi firar tom i bland om det har varit en skön vecka bara….

Men just nu känns det rätt hopplöst… jag vrider och vänder, provar olika belöningssystem, men när den väl kommer ångesten då spelar inte något belöningssystem som helst roll i hela värden och det är då man på riktigt förstår att det är äkta.

Annars har man på något vis kunnat lirka med honom, avlett tankarna till något annat. Konstigt när han hemma är värdens charmigaste, pratigaste, han ler, skrattar och busar♥️….. jag önskar att det alltid var så…….

Boka mig för en föreläsning.

Hepp //Sara