Herrejösses vilken dag. På ett bra sätt måste jag säga, även om jag legat på ett ångestpåslag på 10/ 10 idag.
Vi har fått hjälp av mobila teamet här hemma och jag är så glad över den hjälpen. 2 fantastiska tjejer kom hem hit. Lilla Speedo som kämpar med ångesten fick se idag på riktig utmaning.
Om vi nu pratar om att utsätta oss för ångest så fick jag det idag med buller och bång.
För den kloka tjejen som var här såg när Lilla Speedo kom ut med sin hamster att jag inte var riktigt konfortibel med att hålla i den lilla hamstern….. hahahahaha…. i ärlighetens namn, jag avskyr dom!!!! Jag är livrädd för hamstrarna och har ALDRIG hållit dom i handen. Här kan vi snacka ångest påslag med att sluta andas…. jag är livrädd att dom ska bitas. Tycker dom är grymt äckliga med sina vassa tassar och faktiskt riktigt obehagliga små djur…..
Då kommer hon från teamet…. Titta här. – Tror du mamma är rädd? Hur känns det här säger hon och håller en hamster 30 cm ifrån mig.
– Usch ta bort den säger jag, hjärtat slår lite fortare.
– Det här då? Hur känns det här säger hon och håller den 5 cm från ansiktet. Jag håller på att dö!!!! – Det här då, så lägger dom den på min hals.
Jag skrek rätt ut… – TA BORT DEN!!!!! JAG KASTAR DEN I VÄGGEN SNART!!!!!!
-Andas säger hon lugnt, andas Sara du dör inte.
Efter många sekundrar eller minutrar eller va fasen det var kan jag lova att jag var alldeles svettig. Ångesten eller paniken steg från 1- 10 ner på 6-7 för att när dom små äckelpäcklarna rörde på sig i min nacke ge mig panikpåslag 10 igen. För små hamstrar…. hahahaha….. Lilla speedo skrattade så han grät. Jag grät för att jag fick sån panik!!!
Jag slutade andas, jag hyperventilerade verkligen.
Alltså allvarligt så var det här bland det värts jag varit med om på länge…. en hamster i nacken i håret på väg ner i BH:n…… Fy farao! Men jag vann 1-0 till mot panikångest:)
Vad ville vi komma med det här då????…. Förmodligen det vi inte pratade om då. Att man dör inte av ångest. Får man ångest så gäller det att utmana ångesten. Att inte ge vika, för den går tillbaka. Man kan andas till slut, man kan hålla i dom små odjuren eller vad det nu än är…..Jag hade inte lika svårt att andas hela tiden. Jag tom skrattade till slut även om jag måste öva några gånger till.
Samma sak för vad det än är man har ångest över. Är det att vara i skolan så ska man stanna kvar. Annars så är man inte där alls tillslut. Man blir en hemmasittare. Så kommer ångest över att man inte är där och missar saker som i sin tur ger ångest över något annat.
På samma sätt övar man med spindlar tydligen…. herregud, tur att hon inte visste att jag är livrädd för dom å. Eller getingar.
Ångest är ett jävulskt påfund och jag har verkligen haft ångest på riktigt själv. Nu var det många år sedan men känslan glömmer jag inte. Jag kunde inte gå på ica äns utan att få panik. Men med samma metod då som nu så utsätter man sig själv i liten skala. Tillslut så kommer ångesten inte längre. Då har man vunnit VM guld mot ångesten och den lyckan!!!!
Den vet man bara om man själv har känt riktig ångest nån gång.
Nu ska jag planera föreläsning som jag har i veckan i Hudiksvall. Den 31 maj på Studiefrämjandet och på Folktandvården…
Ha en fin fin kväll i sommar värmen.
Hepp // Sara
Lilla Speedos Mamma- föreläsare-inspiration 