Lilla Speedos Mamma

Mitt mission är att sprida kunskap om ADHD och andra funktionsnedsättningar. #ADHD #Autismspektra #Ångest #Touretts

Ikväll hamnade jag i soffan efter kommit hem får arbetet kl 20:30. Gled ner i morgonrocken, la mig i soffan med en filt och kände hur avkopplad jag blev direkt..

IMG_1411

Vi har haft en lugn och skön helg. Mannen i mitt liv sen 1 år tillbaka vet precis vad som behövs… Ja jag känner mig ohyggligt bortskämd och mår som en prinsessa i hans sällskap. Förra helgen kidnappad till Nice och Montecarlo. En helt galen underbar weekend resa, men bara tid för oss två.

Långa promenader, god mat, härliga samtal och tid för återhämtning efter en alldeles för jobbig höst. En höst där skolan inte fungerat som den ska. En tid som inneburit oro för att skolan inte fungerade. Utredningar och  många många möten och väldigt mycket ångest, det är ofta en den kommer med ADHD. En dunder jobbig höst på många sätt.

Som mamma till barn med NPF så krävs det ibland lite vila och återhämtning för att själv orka. Att föreläsa inom ämnet och ge min bild av det hela hjälper många gånger…. Likväl som jag kan återberätta mitt liv så hjälper jag någon annan.

När jag är ute och föreläser så får man också själv skärpa till sig. Jag brukar tänka när det är så där galet jobbigt hemma att jag har nycklarna, jag vet vad som krävs för att stoppa ett utbrott i affekt. Lik förbannat är det så svårt ibland. Alla är ju mänskliga och vi brister alla, annars vore vi omänskliga.

Men om jag vet, om jag har nycklarna till att kunna stoppa ett utbrott i affekt så gör jag ändå mer rätt än fel många gånger. Jag har lärt mig att bromsa mig själv många gånger. Ni vet när man blir så där arg att man håller på att brisera inombords.

Man kanske möts av ord som är vanliga hos barn vid ett ADHD utbrott – Jag bryr mig inte om du är arg din jäkla idiot.

Vad gör man då? Antingen så går man till attack och vältrar på som en ångmaskin i samma ton eller A N D A S…… Andas och går undan en stund medans orden spottas ut som en kulspruta med ord som kan låta så här: jäkla idiot, pucko, psykopat jävel, din jäkla pudel, ditt svin. Eller som en del gör… bara använder könsord och det är nog ännu värre som förälder men väldigt vanligt… – Jäkla fitta, jäkla kukhuvud!!!!!!

Vad göra man som förälder? Man har ju ingen lust att säga tack vad fint du tilltalar mig? Inte heller  blir man gladare eller lugnare. Nä man blir argare, känner sig sviken, maktlös som förälder. Varför lyssnar inte barnet på mig? Varför kan jag inte hantera mitt barn? Man kanske skäms? Och skäms man då kommer skulden…. skulden som ett blött täcke på något som kanske var jätte trevligt för 30 minuter sedan.

Där och då gäller det att kunna lita på sig själv. Jag kör stenhårt med lågaffektivt bemötande.

Lite tips från Bo Heijlskov: Länk till mer om lågaffektivt bemötande.

Lågaffektiv metod

Dämpa känslouttrycken

Undvik dominerande ögonkontakt

Prata lugnt utan att höja rösten och utan käkspänningar

Anvisa, undvik inte och nej

Få personen att tänka på annat – avleda

Det kan också vara så här:

Lågaffektiv metod

Respektera det personliga utrymmet

– Varje gång någon går två steg bort från dig ska du gå två steg baklänges

– Gå baklänges vid kravsättning

Lågaffektivt bemötande

Stå inte mitt emot

Hellre lite på sniskan

Lågaffektiv

metod- vid kaos

Vänta – oftast räcker det

Få ut andra så det blir utrymme och lugn

Undvik beröring med spända muskler

– Slappna av om någon tar tag i dig

Vissa stunder tror jag att vi måste ifrågasäta oss själva som förälder varför barnet hamnar i affekt? Var jag kanske den utlösande faktorn? Hade jag för stora krav som barnet inte kunde leva upp till?  För trots allt så har ju barnet en funktionsnedsättning som gör att impulskontrollen inte är som alla andra. Det får man inte glömma bort.För om inte barnet hade en funktionsnedsättning så skulle heller aldrig dom här problemen uppstå.

Jag var en sån mamma förut. Jag ville och trodde att mina barn bara kunde om jag var lite tuffare i tonen eller om jag var lite hårdare. Jag skämdes för att dom inte lyssnade och blev ännu argare inför andra människor. Jag skulle väl visa att det inte var något fel på  mina barn.  Men tack och lov… jag har lärt mig. Jag har lyssnat, läst, gått kurser och verkligen grottat ner mig i att försöka förstå mina barn, men framförallt få omgivningen att förstå dom så att dom kan bemötas på samma sätt, men på ett lite mer förstående vis.

Det är mitt mission nu… att få människor att förstå och acceptera att alla är inte lika. Men om jag har orken och kraften då kan jag också styra mitt barn på bättre vägar. Därför är det så sjukt viktigt att vi föräldrar får lite vila, lite återhämtning… om vi är stressade så ökar odsen direkt på att vi inte ska orka vara lågaffektiva och kunna bemöta på rätt vis.

Så är det… värt att tänka på. Nu säger jag hej och på återseende.

Boka mig gärna för en föreläsning om livet som mamma till barn med NPF.

Hepp // Sara

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: