Lilla Speedos Mamma

Bokslut av 2018 med ADHD och livet som mamma.

Omstart är väl ändå det som alla pratat om just nu? Omstart av sitt ego, tränings appar, bantnings koncept, så kan du tänka när du kör fast…. Man fastnar i tankar och olika mönster. Hur går man vidare i livet? Vad har jag gjort bra? Vad har jag gjort dåligt? Har lyssnat på Olof Rhölander ett par gånger och en sak som jag tog fasta på var: Framrutan är större än backspegeln, så stirra inte bakåt, titta framåt och välj själv dina tankar….

När jag blickar bakåt kan jag ändå hitta mer positiva saker än negativa. I morse gjorde jag det inte bra…. väckte lilla Speedo med orden: Idag ska du städa ditt rum som ser ut som en bomb och att du levde i misär…. Gissa vad jag fick till svar? – GÅ UT DITT PUCKO!!!!!

Just det…. skulle jag vilja bli väckt så? Nä… jag skulle nog bli på dåligt humör resten av dagen. Hur korkad är man som förälder ibland? Han fick somna om och jag gör ett nytt fint försök om 30 minuter.

Det gäller att tänka till, att inse sina egna fel och brister. Att resonera med sig själv kan vara rätt bra ibland. Hur skulle jag gjort om det var min bästa vän? Vad skulle jag ge för goda råd? Inte fasen skulle jag ånga på som jag gör hemma ibland…

Ett av mina motton är att INTE tjata om saker som redan är sagt. Att inte tjata om saker vi redan har tagit upp i familjen. Hellre bemöta med snälla ord och en kram än att starta dagen med tjat om alla oönskade saker som inte gjorts men som jag önskar vore gjorda. Den som mår dåligt av det är ju den som blir utsatt av det hela tiden… som i morse… usch vad dåligt samvete jag får.

En sak som jag verkligen ser som positivt är att jag lärt mig mycket det här året. Mina föreläsningar rullar på genom hela Sverige. Mina föreläsningar har fått väldigt fin kritik och jag har fått så många fina brev, mail, sms mm efter man föreläsningar från föräldrar som känner igen sig och har fått hopp… Det gläder mig oerhört!

Eller när en man kom fram efter föreläsningen och berättade att han kommit på fel föreläsning men tyckte det var så intressant att han stannade kvar och det var det bästa lärdom han fått. Det var stort!

Boklslutet av 2018 är bla rikedom av känslor, av lycka, av frihet, att ta vara på varandra mer än man gjort. Att sitta i soffan med alla barnen är LYCKA! Att få vara tillsammans med mannen i mitt liv som jag träffat i 14 månader är lycka! Han får mig att skratta och må så bra!

När jag träffade honom gjorde jag en krav lista. Jo det är sant… hahahaha… stackarn. Han fick mina 10 krav på hur jag ville ha det innan vi ens var ett par. Jag bjuder på några:

  1. Bra på att kyssas
  2. Skratta, ha humor.
  3. Acceptera mina barn
  4. Vilja resa
  5. Vara social och vilja umgås med mina vänner mm…..

Dom bjuder jag på, dom andra är hemliga ❤

Att sätta mål är viktigt. Annars rullar livskarusellen bara på och huxflux så hinner man inte med sig själv, respektive eller barn.

Ett mål jag hade i år var att få igång föreläsningarna mer. Ett annat var att inte säga Nej. Jag gör sällan det annars heller och vill inte bli den ” kokande grodan”, men jädrar vilket roligt år jag haft.

Det är härligt med hjärnan. Man minns det roliga och glädjefyllda, eller hur?! Inte kommer ni håg alla känslor som mal upp i huvudet vid ett ADHD utbrott hemma? Jag minns knappt känslan när Lilla Speedo skruvat isär golfbagarna för att bygga en bil av snowbobben med gräsklipparmotorn av skruvad… Minns knappt känslan när han målade på golvet med grön tusch penna av misstag så hela golvet måste bytas. Bara i år har det betalats ut ca 9400:- på självrisker… Men den känslan kommer jag inte ihåg på samma vis som dom glädje fyllda… härligt va?

Kroppen är ju fantastisk! Jag minns hellre när mannen i mitt liv överraskade mig med resa till Franska rivieran, eller känslan när Lilla Speedo kryper upp i soffan och får fotmassage. Känslan när julafton fungerade utan problem…. då är jag lycklig!

Jag kan tillåta mig att älta ett litet tag, sen släppa det och inser att jag kan inte påverka vad andra tycker, tänker eller beter sig… Jag har bara mig själv att lita på. Vad jag gör med mitt liv är mitt val.

Vill jag sitta länge och softa så gör jag det. Vill jag dricka champagne en onsdag så gör jag det, vill jag äta fil till lördags middag så gör jag det… Som en fin vän sa. Nu är Nu…. vad som händer i morgon vet vi inte. Men det är min förbannade skyldighet att fylla mitt liv med bra saker.

Jag har inte valt ett liv med ADHD, Autismspektra, Dyslexi mm… det livet kom till mig. Jag visste ingenting. Tog fel beslut, förstod inte och var inte klok som en bok… Men det är min skyldighet att lära mig allt jag kan för att underlätta livet för dom jag lever med… Det är mer skratt än gråt idag. Mer glädje än utbrott, trots söndersparkade dörrar, avskruvade handtag och trasiga saker…. det är materiella ting som går att ersätta.

Men det går aldrig att ersätta en dålig barndom. Det är svårt att bygga trasiga vuxna. Det är lättare att stärka barnen så att dom aldrig blir trasiga av dålig självkänsla. Det är min skyldighet som nära anhörig, vän, kolega, partner och framförallt som Mamma ❤ ❤ <3.

Le, det är ett av mina bästa tips!

Bok mig för en föreläsning om livet som mamma till barn med NPF!

Kram Sara

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: