Varsågod att gå i mina skor……

Vi människor är så otroligt snabba på att döma andra människor…. men varför?

Är vi osäkra själva på situationer runtom oss, är det vi som blir illa till mods om ett barn skriker och inte kan uppföra sig?

Varsågod att gå i mina skor. För mina skor är lite svårare än dina kanske….? Höga klackar och det tog ett tag innan jag kunde balansera i dom….. Ni vet det tar ett tag innan man kan gå och föra sig snyggt i ett par skor man inte gått i tidigare….

Visserligen kan man få höra att sträck på ryggen, spänn vaderna, rak och stolt förning. Går man i för höga klackar kan livet vara lite vingligt.

Så jag skaffade mig ett par göööör snygga höga klackar med lite bredare klack. ( ungefär som kryckor) Jag känner mig lite säkrare och kan föra mig som jag förväntas.

Precis så är livet som förälder till barn med speciella behov♥️

Vi förväntas kunna allt när barnet föds. Vi får höra att vi ska uppfostra rätt, att vi ska göra som alla andra. Att barnet ska ”lära sig” saker som alla andra barn kan.

Ja…. tex att titta i ögonen. Säga tack. Vara med i sociala sammanhang och vara trevlig och väluppfostrad.

( Alla barn vill vara som alla andra!❤️)

Men precis lika svårt som det är att gå i för höga klackar, så är det svårt att vara förälder när man får olika råd om vad som är rätt och fel.

Jag minns när barnen var små och någon sa : Du Sara skicka honom på uppfostringsanstalt till mig en vecka så ska du se vem som bestämmer sen….

Jag hatade dom kommentarerna för jag visste att jag gjorde rätt. Men med ett barn som oftare sa nej än ja. Ett barn som tyckte att regler som inte var viktiga var skitregler så blev livet lite som att gå i för höga klackar.

För som vuxen var det tydligen viktigt att ” vinna” och inte ” förlora” över barnen.

För mig var det viktigt att förstå, att ändra inriktning och ibland försöka styra in på en annan bana. Ofta var det att lirka, och kompromissa för att det överhuvudtaget skulle gå.

Nu kan ni förstå mina H Ö G A klackar !

Att bli ifrågasatt som förälder till barn som jag inte hade en aning om hade en diagnos. Att vara förälder som i vissa stunder gick så bra när jag gjorde på mitt vis… tills jag tvivlade på mig själv och började gör som det förväntades av mig. Dvs vinna strider mot barnen.

Allt gick åt he…. te rent ut sagt.

Vi blev mer och mer hemma. Vi kom inte iväg på aktiviteter, vi kom inte iväg till vänner. Allt blev en strid om att ” vinna” och att ha rätt.

Tills jag var på en föreläsning och ALLT föll på plats.

Han var föreläsaren Eric Donell och det roliga var att han jämförde det hela med att gå i clownskor:-)

Att känna sig missförstådd som vuxen med ADHD, Touretts och Autismspektra.

Precis lika som jag kände mig i för höga klackar.

Där och då bytte jag metod och jag visste att jag från början var på rätt bana. Men det är så lätt att vägledas fel om du får höra vad fel du gör och vad rätt alla andra har.

Idag är jag en STOLT MAMMA I HÖGA KLACKAR!

En mamma som lärt sig konsten att lyssna, andas och skratta.

Boka mig för Er föreläsning om att leva med NPF I FAMILJEN.

Hepp och trevlig helg!

//Sara