Lilla Speedos Mamma

Hur får man förhållandet att fungera med barn som har funktionsnedsättningar? Svar: Sluta aldrig att överaska och ta på varandra!!!

– Hur får man förhållandet att fungera med barn som har funktionsnedsättningar? Den frågan fick jag sist jag hade föreläsning, men har fått den många gånger tidigare….

Ja hur gör man? Jag är verkligen inte någon som ska svara på den frågan, jag som separerade från mina barns pappa. Men jag jag önskar att jag visste det jag visste idag.

För handen på hjärtat….. jag har pratat med många pappor som tycker att deras fruar har blivit väldigt trista hemma, trötta, orkar inget på kvällarna, samlivet har tagit slut, stökigt hemma, dom tycker att fruarna säger ja till det mesta när dom inte längre orkar ta konflikter hemma med sina barn. Männen tycker att fruarna curlar och känner sig ofta ifrågasatt och åsidosatt…..Män från Mars kvinnor från Venus…. vi är faktiskt helt olika.

IMG_2032

 

Vi kvinnor är ganska svåra att förstå. När männen tycker att vi har tur som får vara hemma med våra barn och dom är snälla och jobbar för att vi ska kunna vara hemma så klagar vi… Vi orkar tillslut inte med att vara hemma med konflikter hela dagarna som det så ofta är när barnen är små. ADHD utbrott, småsyskon och vi sitter tillslut helt sönder trasiga och utbrända hemma i vårt eget hus/ lägenhet eller vad det nu är….

Vi sitter hemma och brassar blodpudding  på spisen medans konflikter haglar, saker som kastas, smörknivar som dras mot väggen i ren trots… allt medans våra män tar för sig av livet.

Gissa om jag önskade då jag var gift att jag också kunde släppa livet som mamma och bara kunde unna mig att gå ut. Gå ut och umgås med mina vänner som jag gjorde för sällan. Männen är ofta mycket mycket bättre på det! Grattis för ni är smartare så…. Vill ni träna så gör ni det, vill  ni spela golf så gör ni det, Vill ni åka på weekend med grabbarna så gör ni det…. medans vi mammor ofta får dåligt samvete för att vi ska göra något själva…. ja eller så ringde telefonen efter 5 minuter – mamma…..- mamma….. vad finns den, vart ligger den? – när kommer du hem? Om det inte  var barnen som ringde så var det någon annan … jag hann verkligen aldrig att koppla av….. samma sak har många av mina vänner och andra berättat… samma sits för många kvinnor. Men varför är vi så korkade? Samma mönster hos många. När man inte kan unna varandra frihet att bara ta en promenad, eller att få vara själv utan att höra att vem ska laga middag nu? Vart ska du? När kommer du hem? Ja då blir man låst….

För att vara hemma som oftast mammorna gör tar ork… Oftast är det så att männen jobbar 100% och mammorna jobbar 75% för att få tiden att gå ihop. Ofta jobbar vi ändå 100% på jobbet samtidigt som vi har det yttersta ansvaret med att ringa alla myndigheter, bup, soc, hab, skola, läkare, psykolog mm…. samtidigt som vi ska laga mat, städa, göra läxa….

Självklart gäller inte det här alla män och kvinnor, men vi är en överrepresentation av kvinnor…

Snacka om ojämnheter i många familjer! Tyvärr ser det ut så här hos många många familjer.

Jag skulle vilja testa att ge alla familjer som har barn med NPF träning på recept!

Undra hur många mindre sjukskrivningar vi får? Tänk om alla familjer med en NPF Diagnos fick en utbildning i tex ADHD, Autismspektra mm…. det och träning på recept. Jösses vad sjukskrivningarna skulle minska då.

Ett tag tog jag hjälp av en PT. Jag kände mig stressad, fet, ful, trött…. jag fick energi, kroppen förändrades, jag kände mig snygg….. men innan kände jag mig bedrövlig vilket inte gjorde samlivet bättre precis. Tillslut så slutar man att ta på  varandra och tillslut så är man inte ens attraherad av varandra längre. Det och barn som kräver extra resurser…..

Med facit i handen så skulle jag ha tränat för att få ner kortisol stress hormonet i kroppen och få mer dopmin lyckohormoner.  Jag skulle inte ha hoppat över alla tjejträffar med mina vänner och vi skulle ha gjort det mer jämlikt hemma.

När jag separerade så kom det en konstig men  grymt skön ” Jag kan själv” känsla. Jag kände mig stark och ensam kvinna kan:) Jag köpte loss huset med allt vad det innebar och här bor jag nu med alla mina 3 barn. Vi har målat, rustat, och jag har lärt mig allt om hus, snickra, elfel, proppar, rensa avlopp, stänga pooler, klippa häck ja, allt det ” manliga”. När jag separerade så trodde jag aldrig att jag skulle träffa någon igen…. Jag skulle fasen vara ensam….. Trodde jag ja…

Nu med 5 barn ihop, lever jag ett fanatiskt liv med min särbo. Jag kommer aldrig göra samma misstag igen. Jag lovar att nu kommer det att fördelas lika, vi göra saker ihop och har så roligt!!!!  Vi har så sjukt roligt ihop! Vi lagar alltid mat ihop,  röjer i trädgården, Upplever saker ihop, vi kan prata länge ihop och han lagar middag till mig! Vi tar weekend resor och har på 2 år varit i Bergamo, Milano, Franska rivieran, Monte Carlo, Sopot, Gedansk, Norge, Kroatien, Tyskland, Slovenien, Polen, Ungern mm….. vi älskar att resa och snart åker vi till Dubai.

Vi kan sätta oss tysta i soffan med en brasa och bara mysa och jag kommer aldrig att sluta ta på honom. Bara en liten beröring är viktig! Det lilla…. ett leende, en liten flirt, att kunna skratta ihop och inte bara prata barn… Vi är vi, och vi är två vuxna. Två vuxna som tillåter varandra att göra saker på varsitt håll precis när vi vill.

Vi skapar gemensamma intressen som golf, fiska, leta svamp i skogen, resa, matlagning mm….

Kvinnofällan är lika mycket en mansfälla. För ingen blir lycklig i ett förhållande där det är ojämlikt. Många gånger är det vi kvinnor som håller i det sociala med vänner, ordnar fester, håller kontakten med släkt och vänner, planerar födelsedagar, julafton, midsommar mm…. Vi kvinnor står oftare närmare barnen, men vi har ofta gjort det sen barnen varit små… Tyvärr är det rent statistikt så att män som överlämnat mer ansvar till kvinnan med barnen, fortsätter med det även efter en skilsmässa. Vilket gör att 47% bor enbart hos sin mamma, men träffar sin pappa minst en gång i veckan.  Men eftersom det likväl är en mansfälla så blir många män väldigt ensamma medans kvinnor har behov att prata och har massor av vänner som stärker och ger bra självförtroende… medans männen ofta känner sig sviken, lämnad och sårad och fattar inte alls varför det blev skilsmässa.

Kvinnor mellan 35-50 år skiljer sig oftare. Det är som om att då är barnen rätt stora, vi har tröttnat på pass upp livet och blivit starka och självsäkra…. Vi är rätt farliga i den åldern. Attraktiva, starka, självsäkra i våra bästa år. Så lyllos er män som får en kvinna i den åldern:) Sen är de statiskt så att 80% fler föräldrar till barn med en ADHD diagnos skiljer sig jämfört till par som inte har barn med NPF.

Ja…. jag tror på fysisk aktivitet och sammanhållning. Till att samarbeta och INTE glömma bort varandra. Känslomässigt aldrig sluta att ta på varandra. Ju mer man kysser varandra, ju mer man tar på varandra ju mer vill man ha mer av varandra…. Om man delar separata sovrum, inte nuddar vid varandra och kör en one man show hemma så dör känslorna…. ja så är det. Man ska heller inte bo ihop för barnens skull… aldrig! Men man ska kämpa!!!! Ta hjälp, gå i terapi…. men sluta aldrig att uppvakta och överraska varandra… Så härligt det är att både ge och få! Ha alltid något roligt att se framemot tillsammans…. ♥️♥️♥️ Det är viktigt tror jag.

Det är alltid en stor sorg att splittra en familj. En sorg att inte få ha sin lilla familj för evigt. Jag har vuxit upp med båda mina föräldrar och är överlycklig över det. Mina föräldrar är fantastiska! Jag ÄLSKAR ER mamma & pappa! Är så fantastiskt stolt över Er och kanske det är därför jag är så trygg i  mig själv och vågade stå på egna ben. Mina barn har självklart den bästa pappan för dom. Men livet… det är inte lätt.

Idag är mitt liv återigen komplett på många vis även om drömmen  en gång var en kärnfamilj med friska barn.  Mitt liv blev barn med NPF och separerad men lycklig ändå och kanske ännu lyckligare med allt som jag lärt mig, alla erfarenheter och mitt hjärta har blivit dubbelt så stort med massor av härlig kärlek!!!!

Lite tips:

1. Dela på börda och glädje

2. Lär er tillsammans om funktionsnedsättningarna, ha gemensamt ansvar och lär er! Man kan aldrig förändra en person, men man kan förändra sig själv genom att lära sig, acceptera och förstå. Då måste båda föräldrarna vara delaktig.

3. Gör roliga saker ihop!

4.  Skratta åt kaoset som uppstår istället för att bråka om saker som tar energi!

5. Ta hjälp, rådgivning, kbt tillsammans blir ni starka!

6. Klandra varandra inte, peppa och stötta.

7. Bolibompa sex är inte underskattat 🙂

8. Tillåt varandra träning, egna intressen.

9.  Livet med NPF i familjen är mycket tuffare än vanliga familjer, tillåt er att inte vara som alla andra!

10. LE!!!!

Boka mig för en föreläsning!

 

 

 

Annonser

En kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: