Lilla Speedos Mamma

Hjälp!!!! Jag är i upplösningstillstånd. Jag fick mail av en mamma…..#ADHD

Fick ett meddelande från en mamma som var i upplösningstillstånd på Facebook för ett tag sedan…

Så tänker försöka förklara hur jag gjort ❤ .

Så här var det utformat:

Barnen gjorde absolut ingenting för att hjälpa till hemma. Allt blev bara irriterat och hon var slut… Bara bråk, bara diskussioner, barn som ignorerade föräldrarna.

Aldrig att dom lade i en tvättmaskin & gjorde dom det så låg den kvar tills det började att lukta mögel…. aldrig att någon tog ett eget initiativ, inte ens hennes man.

Disken stod alltid framme, kylskåp som tömdes på mat, kläder i en enda röra.Bandyklubbor som låg på gatan, kaninkoppel utslängt överallt, kaninbur som aldrig städades, cyklar som aldrig låstes, fotbollar som låg framme, skor och jackor i hela hallen. Hon höll på att stressa ihjäl sig.

Pappan i huset gjorde som barnen, bara reste sig upp och lämnade allt till mamman. Aldrig att han lagade middag, aldrig att han tömde en diskmaskin. Däremot var han arg på alla andra som stökade till även om han var allra högst medskyldig till allt kaos.

Ofta fick hon höra från omgivningen att det var hennes fel som skämt bort dem med att tvätta åt dem, plockat ner i diskmaskinen, plockat undan när bomben var ett faktum.
Nu när hon ställde krav som hon kände andra ställde på henne så gick allt åt helvete.
Dom blev konstant osams… med hårda ord – som kärring jävel du kan dra åt helvete började att eskalera. – Du är ju helt jävla dum i huvudet. – Du bara tjatar och gnäller mamma…. – Varför låter du så arg varje gång du väcker mig?

Förhållandet gick på sparlåga och mannan var dessutom arg för att hon inte orkade med sexlivet längre.

Hur hon än tjatade och önskade att barnen och mannan skulle visa henne åtminstone lite tacksamhet så gick det inte. Dom kunde väl åtminstone visa att dom älskade henne?
Den mamman var rätt knäckt….

Jag är ju ingen specialist men jag känner igen mig i mycket hon skrev. Ju mer jag tjatat genom åren ju sämre har vår relation blivit mellan mig och barnen. 

Jag har ofta fått höra att barnen borde kunna själv…. du kommer att slita ut dig som mamma. Dom ropar – Mammmmmmmaaaaa!!!!!! Och jag kommer…. hahahaha….

Ok…. jag erkänner att jag tom i morse gick in med en kopp oboy, köttbullar och prinskorv på en frukostbricka när han ropade att han var törstig. Men rätt mysigt att få ett tack mamma och en glad prick kommer upp sen med fint humör ❤

Ibland kan jag få en frukostbricka själv på sängen av lilla Speedo, det är lyxigt det !!!

Jag har faktiskt också känt krav från andra. Tex jag och min pappa har haft riktiga diskussioner om att dom borde kunna stoppa in i diskmaskinen själv. ( Men pappa är en förståndig morfar och fattar mina förklaringar, du är bäst pappa ❤ )

Men vi ser saker från olika håll. Som utomstående är det väldigt lätt att tänka ” Hur svårt kan det vara?”.

Jag vet att jag säkert har skämt bort dom, men inte bara för att….. jag har gjort saker för att förhindra konflikter. För att helt enkelt överleva själv. När Lilla Speedo var liten tex så fick jag för mig att nu skulle det minnsan  in i diskmaskinen. Vilket varje dag slutade med bråk. Han ställde tallriken på köksbänken och för mig var det egentligen gott nog. Men nu hade ju jag bestämt mig…. Å kära nån…. vilka konflikter det blev. Han kladdade sås på väggarna, han skvätte mat överallt som jag sen blev arg på. Han gömde sig på toaletten och låste in sig. Om då någon var hemma hos oss så var det ännu viktigare för mig att ” Vinna ” striden.

Med facit i handen…. var det värt det?

Svar: NEJ!!!

Varför måste man alltid vinna en strid? Tänk på det…..

Det som hände var att jag blev en tjatig förälder. Varje gång vi satt till bords blev det konflikter. Du borde kunna….. kan du inte snälla hjälpa till? Saken hör till det att han förstod inte vad han skulle hjälpa till med. Jag var ju inte precis tydlig när jag bara bad honom hjälpa till….  Men jag hade en klar bild i mitt huvud vad jag tyckte han borde förstå.

Idag plockar jag ofta ner i diskmaskinen ändå även om dom ofta gör det själva, men för mig är det inte en stor grej längre. Det finns väl 1000 andra saker att lägga energi på? Jag får idag ofta hjälp att städa, att utföra andra sysslor men det är ojämnt utfördelat på veckorna…. men jag känner mig ändå väldigt nöjd. Även om köket ibland ser ut som en bomb pga av nattätande så finns det dagar då köket och huset är kliniskt rent istället.

Jag har slutat att gnälla så mycket sen många år tillbaka. Jag kan diskutera ihjäl  mig om barnuppfostran och kan säga att jag har barn som är både hjälpsamma, empatiska och väldigt trevliga. Absolut inga bortskämda skitungar. Idag kan vi sitta vid köksbordet, i soffan och ha mysigt utan en massa tillsägelser hela tiden. Fatta va mysigt vi har. Idag kan jag ha 2 grabbar i knät som vill ha huvudmassage istället för att rymma till sina rum för att dom vet att dom ska få kritik.

Ofta när jag är ute och föreläser så kan jag alltid relatera till andra föräldrar för att vi alla har suttit i samma situation. Men vi kan bara ändra vårt eget sätt. Folk får säga att jag curlar eller skämmer bort min barn… men vi skulle aldrig vara där vi är idag om jag inte hjälpt dom på vägen, underlättat konflikter och tänkt att det är inte värt massa bråk. Relationen är viktigare.

För mig blir det lättare att tänka på att det finns ett funktionhinder. Den exekutiva förmågan är inte lika som hos andra med att planera, strukturera och blicka framåt. -Varför blir mamma ledsen tex….? Dom förstår ofta inte det våra barn med diagnoser. Svårt att tänka sig in i andras känslor. Det är ju det som är ADHD

Så hur mycket jag än tjatar och skäller så blir de inte bättre. Bara sämre självkänsla hos barnet och sämre relation mellan oss.

För mig handlar det om att vägleda mina barn, att förklara och visa andra sätt än det alla andra gör. Alla följer inte samma mönster. En del saker kommer våra barn att utföra mycket bättre än andra barn. En del saker kommer för alltid att vara svårt att göra hur mycket vi än tjatar. Så var oerhört stolt för det som dom kan! Tex så vet jag ingen som kan fokusera på saker som speedo. Helt galet fantastiskt bra, men han är rätt dålig på att organisera…. det ena väger upp det andra liksom ❤

Jag har inte brutit ihop än, så det kan folk liksom lägga åt sidan…. ( fint att folk tänker på mig) men jag är van och har gjort lika i många år nu vilket resulterat i fina förhållanden, ett lugnare klimat, mindre utbrott, mer kramar, mer öppna dialoger och att jag alltid säger nått positivt till dom. Vet ni att man mår bra av att ge beröm till andra? Man tom frisätter må bra hormoner av att säga bra saker och inte reta sig på småsaker 🙂 Det kan vi behöva nu i Corona tider.

Det kan vi tom öva på att göra på våra arbetsplatser. Säg att någon är snygg i håret så får du ett leende tillbaka…. det är skönt i magen det 🙂

 

Allt blir så mycket mer nu… vi är mer tillsammans än någonsin. Vilket tär som fasen många gånger. Hade Corona varit för 8 år sedan då hade jag fasen rymt hemifrån. Då var det KAOS på riktigt. Tänk om jag varit lika klok då som idag.

IMG_8140

Men jag har gått många kurser…. En sak jag vill dela med mig av är det här:

För att undvika bråk….

  1. Be om lov att fråga barnet något. Svarar barnet nej….. släpp frågan!!! ( Tex…. Speedo får jag fråga dig en sak?)
  2. Ställ öppna frågor som man kan svara på.
  3. Lyssna och reflektera vad era barn säger.

UNDVIK

Att argumentera, undvik att ge kritik, undvik för många frågor, och undvik att ge icke efterfrågade råd…..

Där har ni något att jobba med i Corona karantän ❤

Så som svar till den mamman: Ta hand om dig själv först, se till att du mår bra och i balans innan du ger dig in i allt annat. Sen jobbar du på att INTE bara ge kritik…. Skit jobbigt, jag vet. Men att ge kritik är jobbigare än att försöka se det som fungerar och se det positivt. Försök att inte säga nått, var lågaffektiv. Har du orkat att städa upp efter alla hittills så orkar du lite till fast utan att tjata om det…… När allt lugnat sig så sätter du dig tillsammans med barnen  inkl din man och gör en skriftlig plan UTAN att ge kritik på vad dom borde kunna göra. Fråga om du får hjälpa dom med att göra en plan, fråga om dom godtar planen? Fråga om det känns ok för dem låt dom vara delaktiga…. Ge mer positiv respons och öva på det….

Sen tror jag att ingen orkar med ett sexliv om man inte är i balans, inte vi kvinnor iallafall. Men allt går ju upp och ner…. För mig är det viktigt att få bekräftelse och att bli omhändertagen

För att få igång ett samtal med dina barn så lyssna på barnen utan att ge kritik. Ex från kursen i motiverande samtal:

Om barnen tex säger:

Barnet – Jag har inga kompisar

DU: – Du vill ha en kompis

Barnet: Jag tycker om att vara själv.

Du : Du tycker om att vara själv….

Barnet: – Jag har inga snälla kompisat…

Du: Du vill ha en snäll kompis?

Du : Hur är en snäll kompis?

Gå en kurs i motiverande samtal…. det har jag gjort och det hjälper verkligen att tänka i dom banorna. Man får tillfälle att öva på jobbet, hemma, på vänner, på sina barn mfl…

Jag ställer gärna upp som bollplank. Har ni frågor, funderingar, vill boka en föreläsning som jag dessutom kan köra via webben…. kontakta mig i formuläret nedan.

I annat fall ….. LE!!!! Det blir lättre då. Tro på dig själv….. då kommer du att må så mycket bättre.

Stor påsk kram Sara

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: