Lilla Speedos Mamma

Hjälp!!! Mitt barn har fått diagnosen ADHD och jag bara gråter….

Orden kommer från en mamma som  hörde av sig, men orden kunde vara mina för 10 år sedan.

Jag får ofta meddelanden och mail från föräldrar som är oroliga och funderar på hur i hela värden dom ska palla med en diagnos? Hur ska dom förklara för sina barn? För sina anhöriga? Hur man som förälder får dåligt samvete, kanske har man hört likt mig att man var dålig på att uppfostra sitt barn…. att man inte kunde sätta gränser, att man var för slapp i uppfostran, att man borde pröva andra metoder….

– Om du fortsätter på det där sättet så kommer barnen ta över och du får ett helvete, dom borde ju kunna….. det kan ju alla andra barn. – Inte har mitt barnbarn en diagnos… trams det där blir så när man inte sätter gränser och dom får dricka läsk,  äta godis, äta halvfabrikat    när dom bara äter viss mat…. -hos oss är hen helt normal, alla barn rör sig det är inget fel på mitt barnbarn…..- Ni söker bara fel, ADHD är en mode diagnos…. Kanske finns det en oro att det kommer från dom själva… jo det är ju ärftligt. Kanske den där farbror Rune var lite väl busig? Men på den tiden behövdes ofta inte diagnoserna. På den tiden levde vi annorlunda, utan alla dagens krav.

Ojojojojoj…. det är många av dom orden man fått höra och som framförallt föräldrar skriver till mig och vad dom får till sig… Det är jobbigt att alltid försvara sig och sitt barn när man kanske känner en stor tveksamhet själv…. – det kanske är mitt fel? – Kanske gick förlossningen fel?

IMG_8140

Varför är det så lätt att klanka ner på föräldrar till barn med NPF? 

Ofta så känner man ett dåligt samvete över att man inte klarar av att vara den där perfekta föräldern. Man har fått krav på sig från sina egna föräldrar och skäms för att man inte kan hantera sitt egna barn. Det i sin tur gör att man inte är den bästa föräldern mot sitt egna barn när man är med andra människor, för att man skäms…. sen kommer det dåliga samvetet att man borde stått upp för sitt barn och inte sjunka ner i träsket vad andra tycker och tänker…. Det är svårt att var en bra förälder.

Varför frågar sällan någon om man behöver hjälp istället? Bara att handla med barn som har en diagnos som ADHD, Autismspektra mm kan vara ett äventyr. För ett barn med dom diagnoserna kan en dag på Ica när blodsockret börjar sjunka vara rena döden. Har man sen brist på impulskontroll och dåligt konsekvenstänk så är det lätt att stora utbrottet kommer mitt i Ica butiken just för att barnen inte klarar av situationen. Nästa gång ni är på Ica och det ligger ett barn på golvet och skriker högt och en svettig förälder står bredvid, erbjud hjälp 🙂 . Erbjud en gratis banan eller om ni kan göra något.

Stirra för allt i värden INTE på ett barn som skriker i högan skyn och är mitt i en affekt!

Det som händer då är att det kan bli en riktig låsning och barnet känner sig kränkt och får ett ännu större utbrott…

Barn vill bete sig som alla andra, barn vill inte förstöra, barn vill vara snälla och hjälpsamma och barn älskar att få beröm, det liksom stärker självkänslan!

Ja… tänk om jag själv visste det jag visste idag? Jag grät i ett år till och från. Jag var otroligt känslig och trodde aldrig att det skulle gå så bra som det gör nu.  Men jag tror också att det är viktigt att få sörja. Alla har vi haft en dröm, min dröm var barn och familj och dom barnen var i min dröm små väluppfostrade små varelser som gjorde som mamma sa….. Dom tyckte om fester, överraskningar, var sociala och klarade skolan galant.  OOOOOOOPPPPPSSSSS…… stoppa bandet!!!!

Det där var min dröm, och den blev verklighet med barn… barn som gör så gott dom kan och som jag ALDRIG skulle vilja byta ut.

Sen gick det åt pipan, skilsmässa, skolan som inte fungerade, gillade inte överraskningar och  tyckte inte om att träffa nya människor….. Men jösses vad bra det gått ändå!

Vi har bara tagit en anna väg, en väg jag aldrig skulle gått på om det blev som min dröm, och tack däruppe för att vi inte vet vad som ska ske i livet.  Kanske hade jag inte vågat göra det jag gör idag då? Idag har mina pojkar givit mig det bästa tålamodet, jag kan hantera stress och jag tar livet med ett leende… saker som andra barn klarar av galant och andra tar för givet är för mig ibland något super stort och fantastiskt!! Jag lovar att jag ler mer än andra föräldrar, jag är lyckligare för saker ni andra tar för givet…. Så jag är säkert 50% lyckligare och 50% klokare och 50% tröttare och 50%problemlösare…. oj det där blev ju 200% och kanske är det det vi har, vi ADHD föräldrar? 200% av allt…

Vi har barn med extra allt… extra glada, extra snabba, extra kreativa, extra arga…. Vi kanske också har 200% för att orka med dom?

För det är inte lätt…. men det blir bättre det kan jag lova, om man ger barnen självkänsla att lyckas i livet. Om man inte bråkar och skäller på dom varje dag, om du är en trygg förälder som ser det du behöver hjälpa till med. Om du kan stå upp för ditt barns behov…. ojojoj…. då kan det bli underverk och mer därtill!!!

Att ha svårt med impulskontrollen kan ju leda till storverk som vuxen och företagare!!! Men som barn är det tufft att ha svårt med impulskontrollen, ofta är det då dom hamnar i situationer som inte är så roliga…. men likväl kan det vara dom som är bästa killen / Tjejen i gänget, den som alltid är rolig att hänga med, den som alltid kommer med bra idéer…. Ofta är dom problemlösare som inte ser hindren som vi ” normalstörda” hamnar i och inte kommer vidare i …

Att få en ADHD i dag är inte lika som att ha fått det för 20-40 år sedan. Då var det en skam, man pratade inte om det. Idag pratar man öppet om sina funktionsnedsättningar eller funktionsvariationer som många säger. Men visst är det ett hinder ibland, annars hade det inte varit en diagnos. Men livet kan bli sååååååå bra ändå. Du dör ju inte av ADHD, Du dör inte ens av ångest även om du tror att du ska göra det… ångest är bara en känsla och en tanke. Men nog så jobbig och ångest kan sätta stopp för så mycket.

Själv tycker jag att ångest är värre än ADHD, Autismspektra, Dyslexi, Touretts mm…. men självklart är det olika. Det är ett ständigt arbete för att må bättre…

Nä vet ni vad…. S K I T V Ä D E R….. det snöar, regnar, haglar  och min älskade Lilla Speedo fyller år idag. Just nu är han ute på överraskning med sina brorsor.

Boka mig gärna för en föreläsning. Vill ni ha en digital föreläsning så ordnar vi det:)

Hepp// Sara

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: