Lilla Speedos Mamma

Gubbjävel jag älskar dig! #ADHD #Impulsiv #Ångest

Jäkla gubbjävel jag skiter i vad du säger……

Jag ser morfar suckar, det har hänt några gånger och det dåliga samvetet för att man sagt nått dumt kommer alltid efteråt. Dom där grodorna som kommer ur munnen när nått oväntat sker som att få en tillsägelse, när han inte är beredd, eller ett nej när han tänkte ett rungande ja…

Krav och tillsägelser är svåra att hantera inför massor av människor.Istället för att ta diskussionen så kommer dom dumma orden ibland. Jag vet hur jobbigt det är som mamma. Hur ofta jag fått förklara varför han beter sig så mot mig ibland. Jag har fått frågor varför jag inte reagerar. Men det gör jag på alla sätt och vis. Jag har fått heta så många fula ord. Jag har fått öva på att inte bli ledsen, att inte ta det personligt. Det har inte varit lätt….. men om han inte hade haft sin ADHD så skulle heller aldrig dom här problemen uppstå. Det här är just det…. hans funktionsnedsättning. Ja det är säkert, det tom står i utredningen, det tom står hur man kan träna och jobba på det.

Jag kan ju inte bli förbannad på en funktionsnedsättning? Jag kan ju inte kräva av ett barn som har diabetes att sluta bli arg när insulinet sjunker? Eller skrika åt en blind att se vad hen gör när hen inte ser….. det är ett osynligt handikapp och ofta är det vi föräldrar som får skulden för att vi inte uppfostrar…. Visst är det konstigt? Har man barn med ADHD är man rätt van….

Vi har pratat ofta om det jag och min son genom åren. Han vet vad som är rätt och fel och idag kan han säga håll käften med glimten i ögat och bara vi som känner honom bäst tar det på rätt sätt.

Han skulle aldrig säga så till en okänd människa. Han skulle aldrig säga det till mina vänner. Men han säger det till dom han älskar och känner sig trygg med. Han har ADHD och han har svårt med impulser. Han känner sig dum vid tillsägelser inför folk. Han har haft en otroligt dålig självkänsla som vi bygger upp sakta men säkert dag för dag….

Bara det senaste året har det hänt så mycket med utvecklingen. Självkännslan att ha massor av vänner igen som han drog sig undan förut. Skolan som börjar att fungera. Bara det att han ska plugga i sommar för att komma ikapp, jag är så sjukt imponerad.

Men tiden fram hit har kantats av missförstånd, oförståelse och det är många gånger jag känt mig så otroligt ledsen för att människor reagerar på hur jag uppfostrar mitt barn. Jag jobbar inte med bestraffningar, jag försöker att undvika tillsägelser inför andra människor. Jag tar det senare…. om det behövs.

Ibland får man välja sina strider helt enkelt. Jag står för dom varje dag och viker mig inte i den frågan. Ändå…. det liksom knyter sig i magen när jag får höra sånna kommentarer av dom som inte förstår riktigt. Det är som att det tar mig tillbaka 3-8 år när det var som värst. Den ständiga försvararen och advokaten till mitt barn, det var jag.

Min lilla Speedo sa en gång när jag frågade honom hur han ville att jag skulle bemöta honom.

Ett ord va: – Säg inte till mig inför andra människor då skäms jag, jag blir bara arg.

Jag har lyssnat på dom orden. Varför gör vi inte det mer vi vuxna? Det är ju klockrent. Tänk dig själv hur förnärmad DU skulle bli om din arbetskamrat sa åt dig inför alla i lunchrummet eller om du var hembjuden till dina vänner…. Ni sitter ett gäng runt bordet, sen orkar du inte med maten för att du ” råkade” ta för mycket. Eller att du inte sitter stilla för att benen hoppar…. – Men Sara sitt stilla och ät upp, nu lyssnar du på mig så där beter man sig inte inför andra….

( Ofta beter vi oss så vi vuxna för att VI skäms för vad andra ska tycka om oss som förälder…. Kan vi inte sätta gränser)?

Jag skulle nog känna mig så förnärmad att jag sa gubbjävel och gick jag med….. Inte uppfostrat? Nä dom orden är aldrig acceptabla men har vi rätt att klanka ner på barn inför massor av andra? Vi kan prata tyst… viska i örat vad vi önskar eller vad har för förväntningar.

Ibland är vi vuxna så urbota korkade som inte tänker så. Vänd på situationen så blir det mycket bättre och enklare. INGEN mår bra av för mycket tillsägelser. Ge uppgifter och belöningar istället… så mycket bättre. Ett dåligt beteende blir inte bättre av tillsägelser och uppmaningar. Ett dåligt beteenden behöver uppskattning, bättre självkänsla, bus och skoj och massor av kärlek.

Min pappa är grym på det…. Han sa en gång till Lilla Speedo. – Vet du att jag blir ibland lite glad för att du kallar mig ”gubbjävel” Jag blir tom lite glad att du skriker och blir arg på mig.

-Varför då? Frågade Speedo…..

-Jo för att jag tror att du älskar din morfar? Är det så? Att du säger gubbjävel till mig för att du älskar mig?

-Ja, så är det nog. Sen fick han en kram…..

Vet ni? Det är så mycket KÄRLEK i det. Kärlek, värme, omtanke, lågaffektivt.

Sen vet Lilla Speedo självklart att inte morfar vill bli kallad för gubbjävel, men han förstod innebörden liksom.

Det är samma med min särbo. Han är grym han med…. i 2 år och 8 månader har han varit med mig vid min sida. Vi har diskuterat och varit öppna och det tror jag är viktigt. Han har lärt sig att tackla den här familjen fint. Många gånger med bus, kitteljaga och brottning. Han har också fått hetat jävla gubbjävel och jag vet att han bitit sig i tungan många gånger och gått därifrån. Helt rätt!!! Imponerande. Men han får också höra ofta: Klas, jag älskar dig, du är den bästa bonuspappan som finns.

Ibland ryker dom ihop, men vilka familjer gör inte det? Jag är imponerad av dom båda två som kittat ihop sig otroligt bra under dom här åren. Det jag tror många familjer gör fel är att dom inte är öppna och pratar ut… Ibland måste man också bara lära sig själv att vara tyst, bara för att jag tycker att någon gör fel så måste jag inte säga det….

Som bonus mamma får man lära sig att det som jag gjort med mina barn inte alls är självklart hos andra. Man får helt enkelt backa…. man får tänka till. Det som jag tycker är rätt kan någon annan tycka är fel och annars vore livet lite för lätt eller hur? Tänk om alla var stöpta i samma form? Fy så trist….

Det är samma om jag är hos vänner…. inte tycker jag att alla mina vänner gör rätt och visst sjutton kan jag tycka att ” herrgud hur kan hen säga så till sina föräldrar” ? Alla har vi liksom ett eget mönster som vi tycker är rätt, annars skulle vi inte göra som vi gör. Inte går jag omkring och tycker att jag gör bra saker om jag känner att det är fel…

Nä vet ni vad…. ibland är det så roligt att gå tillbaka och läsa sina gamla blogginlägg från 2015. Då hittade jag just det här….. Känslan att låta det rinna av som förälder, känslan att kunna vara lågaffektiv, känslan att ständigt försvara sitt barn och sin egen föräldraroll.

Mitt tips:

Var stark, bit ihop och le. Tänk att dumma kommentarer tar 2 minuter att säga men dom kan sitta i hos en annan i flera dagar, flera veckor.

Säg snälla saker istället: -Du är grym som kan le fast du blir kallad gubbjävel eller idiotmorsa, att du orkar, du är fantastisk som peppar ditt barn som du gör…. Härliga ord!!!!! Dom kan sitta i flera veckor dom med, men vi säger dom för sällan. Dom ger dessutom må bra hormoner som hjälper dom arma föräldrarna på vägen till ett bättre mående….

Men dumma ord??? Bara lägg ner…. Ingen absolut ingen mår bra av dom, inte ens du som säger dom.

Boka mig för en föreläsning till hösten:) Den 15 oktober kommer jag till

Linköping.

Önskar ER en fortsatt fin sommar och glöm inte att LE!

Hepp // Sara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: