Lilla Speedos Mamma

Vilket år…. Covid-19 Sars, ångest, ny valp och skön sommar…..

Vilket sjukt konstigt år va? Inte nog med att vi har ADHD och ångest dyslexi mm i familjen…. så kom den där märkliga Covid-19 sars som min son säger att det promt heter…..- Sluta säg Covid mamma, det heter Covid-19 Sars….. ok,ok….. vi säger väl det. Det blir lugnast så.

Från att vara livrädd, inte kunna ta sig till skolan till att vara ute med kompisar igen. Ett jädra konstigt år. I våras kom ångesten med buller och bång igen…. Självmordstankar och jag visste nog knappt vilket ben jag skulle stå på som mamma. – mamma jag vill inte leva så här, jag orkar inte…… jag var livrädd. Uppkopplade dygnet runt om han behövde nå mig. Vilket jädra år….. vilken vår!!!!!

Kan nästan säga tack Covid-19 Sars för att jag blev permitterad från jobbet så att jag kunde finnas till hemma. Tack för att det inte gick att besöka någon och för att vi bara kunde vara hemma utan krav…..Alla fick plötsligt leva mitt liv…. mitt liv som mamma till barn som inte kom ut. Covid-19 Sars gjorde att alla andra fick leva som jag nästan alltid gjort…. begränsat. Med förberedelser även om jag skulle handla. Inte många som tror det, men vårt liv har alltid planerats och förberetts, överraskningar går fet bort. men man lär sig även det och nu går det mesta på rutin och allt är så mycket lättare.

Helt plötsligt backade vi bandet och jag var åter tillgänglig 24/7. Jag var tvungen till det, det fanns inget annat. Jag var tillgänglig alla dygnets timmar. Jag kunde knappt sova. Jag var uppe på nätterna, han ringde in till mitt rum för att prata och bad mig komma….. många var dom nätterna jag suttit där inne för att han ska somna om. Många timmar….. själv och känt mig så ensam i mitt föräldrarskap på natten…. Det är svårt när man är ensam förälder. Men kanske är det också därför som jag orkat. Jag är själv om att vara tillgänglig 24/7 och att vi kan prata om allt. Min särbo har varit mitt andningshål och stöttepelare även om vi sällan är själva. Mina föräldrar och min familj…. alla har funnits för oss. Min äldsta son och hans sambo som ofta kommer hit och är så där super mysiga och hjälpsamma.

Vad vi har kämpat, kämpat alla timmar på dygnet. När han började må som bäst igen så dog hans bästa vän……. hans bästa följeslagare och hon som botade ångesten bäst av alla, hunden och lagotton Doris. Henne som vi köpte då min son fick sin diagnos för 9 år sedan. Djur är härliga om det fungerar. Igentligen tror jag att vilket djur som helst fungerar…. om det så är katt, hund, hamster, häst, allt som kan ge närhet och göra så att seratoninet frigörs…. hormonet som gör att vi känner oss mer avkopplade och mår bra….

Den sorgen….. hon fick en nostumör i våras och vi försökte med allt. Samtidigt som hennes tillstånd försämrades så fick han mer ångest och ville knappt till skolan som hade fungerat så bra. Den 15 juni 2020 på morgonen var det över….. Hon ligger begravd i vår trädgård under busken som hon alltid låg under. Tack Doris för alla år du ” jobbat” som vårdhund och bästa vän. Dig glömmer jag aldrig.

Samtidigt ökade vi på medicineringen och efter en vecka så var måendet så mycket bättre! Medicinen som han själv inte tyckte sig ha behov av längre bevisade tydligt att det var det lilla tillskottet som gjorde hans mående så bra igen. Kompisar kom på besök igen, kompisar sov över och det är fantastiskt hur man kan ändras så snabbt och må så bra igen. Jag ÄLSKAR hans plira ögon som är tillbaka, hans skratt, tom att han säger håll käften och fuck you är ett bevis på att han är tillbaka i sitt impulsiva tokiga underbara sätt…..

Hellre det än ord som: Jag orkar inte må så här längre mamma.

Jag hatar dom orden, jag är livrädd för dom. Ändå har vi pratat så många gånger om att det är ”bara” tankar som inte är farliga. Men när han mått som sämst är han rädd för dom tankarna….. jag med…..

Sommaren kom med besked och måendet blev bättre och bättre…. det bästa är att han är så öppen om allt med sina kompisar och att han vill dela med sig om sina känslor. Han har spelat in filmer om ångest och vill med ut och föreläsa för att kunna hjälpa andra barn och ungdomar. Han är otroligt duktig på att förklara och att peppa andra som mår dåligt. Han är min super hjälte!!!!!

Lördagen den 25 juli hämtade vi hem en liten ny valp, våran egna lilla malterpoo flicka Meja ❤ . Hon som ska bli det nya plåstret i familjen och ta över efter Doris. När man haft hund i 9 år blir det väldigt tomt… även om jag kunde känna en frihet att kunna cykla och golfa igen så behövs hon… Vi är många som redan älskar henne och många som kommer att hjälpas åt. Hon utför redan sitt jobb med att få Speedo i säng på kvällen och redan efter 4 nätter så somnade dom två gott ihop i sängen. Ett ljuvligt ögonblick!!!! Hon behövs hos oss ❤

Inatt satt vi uppe Lilla Speedo och jag. Gråten och sorgen över Doris kommer i kapp… Vi kom överens om att hon skulle älskat Meja och att hon var lycklig över att fått bott hos oss i 9 år. Helt plötsligt mitt i natten formar sig ett moln som ett hjärta ❤ över oss….. det var mäktigt, som ett tecken liksom. Han han är så fin som ser sånt ❤ Min son med extra mycket känslor och empati. Är han ledsen blir han extra ledsen, blir han glad blir han extra glad…..

Boka mig för en föreläsning till hösten.

Skriver precis på en ny föreläsning om just hemmasittare….. hur ska vi lösa det problemet. Vad gör samhället för fel?

Men också på en fortsättning om livet som mamma till Lilla Speedo och dess utmaningar och glädjestunder.

Direkt mail för kontakt eller bokning.

Ha en fin fortsatt sommar !

Hepp// Sara

En kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: