Mitt liv är inte lika lätt som ditt…. #ADHD #NPF

Skolan fungerar inte…. vad gör man som förälder då?

Jag har genom åren fightats för min sons rätt till en bra skolgång, till ett bra liv, till att få utöva idrott på samma vilkor… men det har inte varit lätt.

Skolan har gjort sitt bästa efter deras förutsättningar. För ca 3 år sedan kopplade vi in ett projekt som jobbar med bara barn som har varit eller är Hemmasittare. Dom barnen som inte kommer iväg till skolan. Ett fantastiskt gäng!!!

Vi hade möten i skolan, då tillsammans med skola, kurator, Bup, socialtjänsten och det kommunala projektet som ska hjälpa barn som har svårigheter i skolan.

Vi kom en bra bit på vägen… kartläggningar gjordes och vi var så hoppfulla… så kom domen. Dom kunde inget göra, dom fick inte göra en hjälpinsats pga att vi gick på en privat skola.

Alla var vi överens om att den skolformen skulle göra det lättare för lilla Speedo. Så vi valde att om inte projektet kunde hjälpa oss om vi gick på privat skola så fick vi byta till kommunal skola.

Sagt och gjort…. vi sökte kommunal skola och kom in. Men där kunde dom inte garantera att han skulle bli antagen till projektet…. inte heller att dom kunde erbjuda resurs, något han hade på den privata skolan, då vågade vi inte byta skola.

Vad var bäst? Byta skola och inte komma in på projektet , eller vara kvar på skolan som kände honom och ändå försökte med allt dom kunde?

Vi valde att gå kvar. Där han ändå hade sina kompisar… i det läget hade han börjat att ta sig till skolan igen. Det var ju 100% mycket bättre än att vara hemma varje dag.

Men ångesten var total…. och jag kände att jag behövde akut hjälp!

Jag sökte till mobila teamet på bup. Det gick helt plötsligt framåt och jag kände ett hopp…. ny medicin, vi fann ett lugn här hemma när han valde att bo hos mig. Inte behövde flytta imellan oss skilda föräldrar. Små saker i tillvaron som innebar mindre stress. Mindre förändringar…

Vi fick en nystart med mindre krav. Jag plockade bort allt som hade med krav att göra. Allt som tog energi för att ta sig till skolan. Han fick frukost varje morgon på sängen, läxor plockades bort, lektioner plockades bort för att bas ämnena skulle räcka….

Då gör Mobila teamet en orosanmälan. För hans ångest…

ALLT blev kaos igen. Nya möten, nya möten, nya möten…. mer krav, mer oro, mer ångest.

Den som mådde sämst var lilla speedo själv. Han mådde så dåligt för att han blev så rädd. Rädd att vara tvungen att flytta. Rädd och arg för att ingen förstod, och olycklig för att han litade på tjejerna som han hade anförtrott sig till på mobila teamet.

Karusellen startade igen… utredning på utredning…. samma svar som tidigare. INGET att anmärka på i hemma situationen. Jag gjorde allt rätt. Jag jobbade stenhårt för hans mående och var på alla möten, sökte hjälpen som aldrig riktigt kom.

Idag sitter vi i sitsen att han inte har betyg. Han går i 8:an men VILL klara skolan.

Han VILL vara som alla andra. Han är en grymt social person, full av empati och kärlek❤️.

Full av respekt för andra människor. Men har blivit totalt missförstådd och kränkt. ALLA barn borde ha rätt till skolgång som passar deras förutsättningar.

Idag kan jag ställa mig frågan….? – Hur kunde kommunen neka honom en skolgång med projektet bara för att han inte gick på en kommunal skola? Kan kommunen neka? Om ett barn som inte har betyg, ett barn med stor frånvaro, hur kan dom ens få säga NEJ när det är skolplikt?

Jag har gjort min del som mamma. Jag har fått honom till skolan och kämpat så att tårarna har sprutat med en ångestfylld son. Jag har åkt hem från jobb, gått på alla möten, hållit koll på alla kontakter….

Idag ställer jag mig frågan…. VEM BÄR ANSVARET?

Politikerna? Kommunen? Jag har sannerligen gjort allt och 100% mer därtill. Vem kan hjälpa mitt barn till en skolgång efter hans förmåga?

Fick ett meddelande igår av en förtvivlad mamma som skulle få betala vite till kommunen för att barnet var hemmasittare😢. På riktigt????? Det måste få ett stopp!!!

Våra barn är så sönderstressade av situationerna, skolan, missförstånd, orosanmälningar, hårda ord om att dom ingenting fattar.

Jag efterlyser mer hjälp till oss familjer med NPF. Vi får ofta uppfinna hjulet om och om igen….

Vi kämpar mer än andra familjer och ändå ler vi mellan varven…. vi gör allt för våra barn, ändå anmäls vi med Orosanmälningar. Tänk om vi fick hjälp i stället? Så mycket mindre psykisk ohälsa det skulle kunna bli!

Mindre ångest för både barn och föräldrar…..

Jag vill vara med och förändra samhället mot psykisk ohälsa. Boka mig till en föreläsning som ger dig positiv energi, skratt, igenkänning och gemenskap 🙌🏻.

Hepp //Sara