Skolavslutning och en orosanmälan….. #ADHD #hemmasittare

Då var skolavslutningen här och det firas i nästan varje hus…. Själv fick jag ett samtal om orosanmälan. Jag bad om den själv…. Nu vill vi ha hjälp !

Jag satte mig vid poolkanten…. Stoppade ner fötterna och pratade vidare med den snälla handläggaren.

Jag stoppade ner fötterna i poolen och pratade med den snälla handläggaren…

-Hur gör vi sa hon? Vill du att vi gör en utredning? Mitt svar blev ett stort JA! För utan utredning kommer det att fortsätta och mina resurser är tömda vid det här laget.

Vi behöver hjälp. Skolan har inte fungerat på många år. Hon var förstående… hon lyssnade och sa. – det här gäller inte oro om hemmaförhållandena. Det här handlar om skolan.

VI BEHÖVER HJÄLP!!!!

Jag t.o.m. pratade med rektorn om att dom ska göra en anmälan för att hjälpa oss och ja! Gör en orosanmälan så kanske fler kan trycka på för att komma in på en mindre skola med rätta kunskaper om ADHD tex…

Jag är så less…. Hur kan kommunen ta bort extra tillägg för resurs? Hur kan kommunen säga nej för att mitt barn går privat och inte på kommunal skola?

Hur kan varje utredning som gjorts visats på bra hemma förhållanden men att det behövs resurser?

Jag har suttit på SIP möten med skola, Bup , socialtjänst och krävt hjälp och resurs och det blir alltid lika. – Han har ett bra skyddsnät och bra familj. Kunskaper om NPF finns och jag gör allt rätt. Dvs ingen hjälp….

Jag sa det…. – hittills händer inget! Jag har suttit i samtal med kommunen, rektorer, privat resurs skola och han får inte plats någonstans.

Vem tar ansvar för mitt barn?????

Skolavslutningar idag och jag bara skriker efter hjälp för en fungerande skolgång! Gör vad ni vill!!!! Men så här behandlar man inte barn…. Kommunen?!?!?! Vem tar ansvar?

Skolavslutning och jag sitter med en ny orosanmälan. När jag berättade det för mitt barn skrek han rakt ut!

-Jäkla skit helvete!!!!!!!! – Varför förstår ingen mig!?!?!? – Varför får inte jag hjälp ?!?!? – Jag HATAR alla jävlar!!

Frustration över ännu en anmälan. Det betyder nya samtal, nya möten, nya kontakter och allt ska berättas igen. Till skillnad från många vill jag att dom hjälper till! Jag vet ju att vi INTE gör fel. Vi kämpar som alla andra och tiger mamman sliter sitt hår…. Jag vet vad han behöver♥️.

• Mindre grupp i skolan
• Anpassad skolgång
• Lågaffektivt bemötande
• En intresserad resurs med NPF kunskap.
• Lära sig studie teknik
• Få självkänsla!

Han har ADHD. Det är ingen sjukdom…. Det är en styrka många gånger, men däremellan en funktionsnedsättning. Han tar in ALLA intryck!

Han kan inte sortera. Hans dopamin nivå sjunker fort och måste belönas…. Annars somnar han. Han är driven, empatisk, kärleksfull och helt FANTASTISK!

ADHD på recept vill många ha…. Men när för många misslyckanden i skolan och på andra platser kommer så utvecklas också ångest.

Å ångesten….. den är inte rolig. Den delen är det jobbigaste och det är också ångesten som gör att skolan inte fungerar. Att skolan blir som en osynlig vägg. Trots många engagerade runt om…. För många misslyckanden. Det tär… det tär på ett barn. Hur ska han kunna hantera alla känslor när han inte har erfarenheten och verktygen?

Jag hatar ångesten!!!! Tänk om den inte fanns? Då hade livet varit mycket lättare…. Enklare, roligare…. Jag kan ju inte vara arg på en diagnos! Han förmår sig helt enkelt inte att ta sig till skolan.

Så vi kör på…. Hoppas hoppas att denna orosanmälan kan hjälpa oss🙏🏻🙏🏻🙏🏻 det här känns som sista hoppet! Jag välkomnar en utredning och hoppas att det kan påvisa hur fel kommunen gjort.

Socialtjänsten är fantastiska! En helt annan tyngd om man kan få hjälp där. Det handlar ju inte om att vi är en utsatt familj eller lever i misär på något vis. Det var min första tanke första gången för 6 år sedan. Jag var livrädd!!!!

Nu vet jag att skolan måste göra en orosanmälan om det är för hög frånvaro. Och ja… han är ju hemmasittare. Nu hoppas jag bara att vi får plats i en liten grupp och att han får chansen att växa och utvecklas till den fjäril han kan bli🦋.

Inget barn ska gå ut skolan utan betyg…. Inget barn ska tappa självkänslan pga skolan.

Sen finns det alltid andra vägar att gå… men först skolplikt i 9 år. Ett år kvar…. sen kan han söka till andra utbildningar. Läsa kurser, praktik, jobba. Jag är inte ett dugg nervös. Det kommer att lösa sig galant 🙌🏻🙌🏻🙌🏻🙌🏻

Att prata om psykisk ohälsa är livsviktigt! Det måste belysas och får inte vara skamligt.

Att vara hemmasittare kan kännas både skamligt, pinsamt, jobbigt, vidrigt och ibland går det åt helvete rent ut sagt… vi måste hjälpa våra ungdomar att inte känna utanförskap och oro. Förebygga suicid dvs självmord. För det händer och ofta vid skolavslutningar där förväntningarna är höga…. Låt oss tillsammans hjälpas åt att hjälpa våra barn bli trygga fina vuxna♥️♥️♥️.

Boka mig som föreläsare till hösten. Jag utlovar igenkänning, skratt och tårar…. Livet kan bli så mycket bättre med kunskap.

Kram på er alla fantastiska kämpande föräldrar🙌🏻🙌🏻🙌🏻 // Hepp Sara

• WordPress