Kom ihåg att lev och le #npf #cancer #adhd

Så kom dagen då älskade mamma skulle sänkas ner i jorden❤️.

En känslosam dag på många vis, ett extra avslut på något vis. Barnen var med, min bror och hans familj, pappa och mammas äldsta bror.

Vi sänkte ner mammas urna tillsammans i jorden. Så fint, vackert, kärleksfullt, värdigt och sorgligt❤️

Mamma sa: Jag vill inte dö, inte nu🙏🏻. Mamma fick bukspottkörtel cancer och vi kämpade i nästan 3 år. Jag skriver VI, för vi gjorde det tillsammans hela familjen.

Vi är en stark sammansvetsad familj. Vi stöttar varandra i allt. Mina föreläsningar har hela min familj varit på… pappa och mamma har älskat att åka med och mamma skjutsade mig gärna och ofta.

Vi passade på att få lite kvalitets tid då…. Ibland bara i bilen och ibland på hotell. För nästan exakt 1 år sedan var jag i Linköping och föreläste och mamma var med. Vi satt i morgonrock och drack bubbel den kvällen. Om vi visste att hon bara hade 7 månader kvar då…

Vi har varit grymma på att ta tillvara på tiden. Gjort det där lilla lyxiga i tillvaron. Mamma var grym! Jag kan inte minnas att hon någonsin bråkade och skrek på mig som barn. Hon var närvarande, kärleksfull och jag minns när man var liten och hennes väska doftade emser, hennes sköna händer som kliade på min rygg.

Mamma var den bästa mormor som fanns❤️. Ofta var dom gångerna när lilla Speedo inte mådde bra i skolan och hon åkte och hämtade honom. Hem till mormors trygga famn. Ingen som dömde honom. Alltid en lugn och trygg famn när ångesten kom.

Hon var engagerad och hennes största oro var nog hur det skulle gå för lilla Speedo i framtiden.

Ofta var dom gångerna när han fick för sig att byta stil och ville shoppa nytt… då var mormor med. Hon var aldrig arg, hon tillät sig brottas ner på golvet, hon blev kallad alla fula ord när utbrotten haglade. Hon resonerade som morfar❤️. Han säger det här till oss för att han är trygg med oss… för att han älskar oss.

Mormor kunde le åt allt tok och ringde jag och var helt slut så lyfte hon mig rätt lätt med dom rätta orden. Fan vad jag saknar dig mamma!!!

Jag lovar, mina barn lovar att vi alltid ska leva det liv vi har fått till fullo.

Det har varit en tuff vår med vård av mamma och det ångrar jag inte! Mitt förhållande som tog slut efter 4 år. Men livet tar inte slut för det och tur är väll det.

Jag tänker öppna upp för livet och för kärlek, passion, kämpandet för mina barn, mina vänner, mitt jobb och att få fortsätta inspirera och föreläsa om livet med NPF.

Kom ihåg att lev och le!

Boka mig för en föreläsning.

Hepp och fin dag// Sara