Lilla Speedos Mamma

Allt kämpande har givit resultat! Gott slut & gott nytt år från mig till Er🌟.

Snart är årets sista dag här och jag satt precis och tänkte att vad är det som hänt det här året egentligen?

Ett år som kanske innehållit mer för oss än för andra familjer och många gånger är dom gångerna när mina vänner funderat över hur jag orkar stå på benen över huvudtaget.

Året började minst sagt kaos när min mamma som hade bukspottkörtelcancer blev akut sjuk. Hon hade kämpat länge i nästa 3 år. In på akuten och hamnade inlagd med sepsis ( blodförgiftning) och stopp i gallgången. Gul som en sol och väldigt dålig tog hon sig igenom 3 omgångar på sjukhuset.

Skolåret började inte så bra för lilla Speedo då kan man säga… mormor betydde otroligt mycket och var en av hans trygga punkter i livet. När ångesten kom så ringde han henne ofta. Många var dom gångerna hon kastade sig i bilen för att hjälpa till❤️.

Så efter påsklovet var det verkligen stopp. Han tog sig inte ens till skolan dom få timmarna han skulle vara där och hans mående blev sämre och sämre. Det fanns dock en sak som lyfte honom den tiden. Det var att spela in sin egna TV serie ADHD extra allt på SVT PLAY. Länk till ADHD EXTRA ALLT.

Sara vår producent på SVT var fantastisk. Hon lyfte Ture och fick honom att sätta ord på sina känslor som han dessutom filmade. Med ord som att han vill gå i skolan men klarar det inte gav mig extra energi att fortsätta kampen om en skola för Ture.

Med en till orosanmälan precis lagom till skolavslutningen, precis när jag vakade över mamma som mest intensivt var dessutom mitt då 3,5 åriga förhållande på upphällningen. Jag var så slut och trött.

Fokus där och då blev naturligtvis mina barn och mamma som blev sämre och sämre. Jag flyttade ut till mamma och pappa och hade allt som oftast med mig Ture på bäddsoffan för att vaka över mamma. Det var tufft….. vi byttes av dygnet runt. Men också otroligt fina stunder då Ture satt många timmar hos mormor och höll hennes hand. Dom fick många fina stunder ihop❤️. Jag är så stolt över honom och hans så otroligt empatiska och fina sida.

Den 21 juni somnar mamma in och jag var där. Hon tittade upp på mig och tog ett sista andetag. Pappa kom precis in och lade sig bredvid mamma när hon andas ut sitt sista andetag❤️.

Vi samlades alla i familjen. Jag tvättade mamma och satte på henne sin finaste klänningen hon hade. Vi plockade blommor och lade på hennes mage, en bukett i handen och strödde hennes älsklings godis på magen. En så fantastiskt fin stund❤️.

Vad jag älskar dig mamma❤️ du har givit mig kraften att leva här & nu. Livet …. Det är som det är. Saknar dig allra käraste mamma!
Älskade älskade mormor som blev ompysslad av Ture varje dag. Hon njöt av hans kärlek och pussar på pannan… alla dagar han höll hennes hand ❤️
Tack träningen för alla endorfiner i år🥰

Mammas död gav mig först en förlamande sorg men också en inre kraft att ordna allt. Redan dagen efter hade jag samtal med Fonus, bokade begravningsplats och ordnat samtal med socialtjänsten för orosanmälan.

Vi sänkte ner mamma tillsammans hela familjen❤️

Så mitt i allt var även en utredning om frånvaro i skolan igångsatt. Nya möten och utredningar. Men den här gången så mötte vi en utredare som verkligen lyssnade. Hur många gånger hade vi inte suttit där utan att det hände något?

Hur många SIP möten, möten med bup, skolan, umo, socialtjänsten har vi inte suttit på? Men hon lyssnade och hon lyssnade på hela situationen. Jag grät….. jag var så mentalt slut men gav mig inte ändå.

Det som höll mig flytande var min familj❤️. Mina fantastiska vänner som stöttade upp till 110%. En viljestyrka från mamma och med orden det är som det är damp det ner ett smycke från https://www.inovadesign.se som jag inte har tagit av mig sen dess🙏🏻 tack Marie, det betyder så mycket.

Efter mammas begravning bestämde jag mig. Livet pågår här och nu. Mamma skulle inte vilja att vi grävde ner oss. Mitt mål nu var att Ture skulle komma in på en resursskola, han skulle få sin rätt till rätt stöd. Det var min mammas största oro… – hur skulle det gå för Ture som var 100% hemmasittare nu.

Jag är rätt målmedveten och bestämde mig för att jag skulle prioritera mig själv. Om inte jag mådde bra så skulle jag heller inte orka med allt annat. Så jag tog tag i min träning. Jag jagade endorfiner i jakt på bättre mående. Jag tillät mig att vara med människor som gav mig energi och kärlek istället för det som tog energi och oro….

I samma veva så åkte vi till Turkiet på bröllop jag, min pappa, bror och svägerska. Vilken resa! Vi dansade, vi pratade och jag fick för första gången på flera år vara helt ensam utan barn. Jag träffade fantastiska vänner som blivit goda vänner idag. Oj vad vi behövde den resan!!!!

Bröllops dags!

Den resan fick mig också att ta beslut om mig själv. Huset skulle säljas, jag ville starta om på alla plan. Jag ville fortsätta att föreläsa och sprida kunskap vilket gjorde att vi tackade ja till att vara med i nästa serie på SVT igen. Den här gången under uppdrag granskning.

Min nya arabiska familj och vänner❤️

Jag var onekligen bestämd med att Ture skulle få chans till en rättvis skolgång och ha samma möjlighet till att få lyckas som alla andra trots adhd, dyslexi och ångest. Så jag kämpade på. Så många samtal, så många möten, så många upp och ned gångar…. Lovad något bättre men inget hände.

Föreläsningarna började åter att ramla in efter covid åren och det var ren och skär glädje att komma ut och föreläsa igen.

Lusten till att sprida kunskap växer ännu mer. Har precis gjort en intervju till tidningen socionom som kommer ut till bla socialtjänsten och med det vill jag bidra till hur det är att leva med NPF som förälder. Hur det känns när orosanmälningarna kommer….. vilket stress det blir och kanske borde dom byta namn?

På G med föreläsningen ” Lilla Speedos mamma”

Men ni vet som vet…. Efter regn kommer sol och mitt i allt så dök det in en väldigt fin människa i mitt liv. Jag som absolut inte ens var ute efter att träffa någon.

Men livet blir inte som man tänkt sig och det vet ju jag om någon. Så här sitter jag med. 🦋🦋🦋 i magen och mår rätt gott just nu.

Det absolut roligaste hände för några veckor sedan när vi fick besked. Lilla Speedo kom in på resurs skola! Han kommer att få anpassad studiegång med specialutbildad personal.

Jag grät…. Att se hans lyckliga ansikte skina upp och ge mig en kram. Med orden – TACK MAMMA❤️❤️❤️ gjorde att jag fullkomligt bara satte mig ner. Mållös över att all tid jag lagt ner nu gav resultat. Äntligen efter 5 års kämpande🙏🏻. Helt galet obeskrivligt härligt men också helt sjukt. Man ska ha rätten till skolgång och fler Resursskolor borde finnas. Mer anpassningar och mer utbildningar. Alla passar inte inom samma ramar.

Så på måndag smäller det. Då börjar han, innan alla andra. En mjukstart och han längtar. Jag längtar och jag vädjar till er som kämpar GE INTE UPP!!!!

Två stolta👏🏻👏🏻👏🏻💪🏻✌🏻som tillsammans vill sprida kunskap om NPF .

Håll nu utkik efter vår nya serie som kommer i februari.

Eller boka in mig som inspirations föreläsare!

Jag vill önska er ALLA ett gott nytt år och gott slut…. Kan vi då kan ni👏🏻🙏🏻❤️.

Och kom i håg lågaffektivt bemötande. Kom ihåg att man kan inte bli arg på en diagnos. Kom ihåg att alla barn gör sitt bästa efter sina förutsättningar. Kom ihåg att alla barn klarar inte av alla förväntningar vi vuxna har på dom. Peppa och låt dom fina fjärilar dom är växa och flyga när dom är redo….. till dess ska vi stötta och förbereda, anpassa och hjälpa våra barn så att självkänslan stärks inte minskar…… det kan vi föräldrar göra❤️❤️❤️👏🏻

Kram Sara ” Lilla Speedos mamma”

https://instagram.com/lillaspeedosmamma?r=nametag

https://www.facebook.com/lillaspeedosmamma

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: