Lilla Speedos Mamma

Små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer med ADHD är det tvärtom….

Små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer….. det har jag alltid fått höra och ska sanningen fram så har jag bävat…. Herregud!!!!! -Ska det bli värre?

När barnen var små hände det alltid saker, mer regel än undantag och retades det gjorde dom dagligen.

Kommer aldrig glömma när min morbror som har 3 söner sa en gång…. – Tänk att våra barn har alltid hållit sams och aldrig bråkat. Dvs mina 3 kusiner.

Jag har alltid sett upp till dom. Fin härlig familj och jag älskar hela bunten. Men nu i efterhand flera år efteråt kan jag ju minnas känslan av att jag borde nog sätta lite hårdare gränser. varför beter sig mina barn så här och inte andras? Man skämdes för att det alltid blev bråk….

Ingen av barnen hade fått diagnos då och det var kaos varje dag. Ena sonen retades konstant, medans den andra fick ett utbrott och vägrade följa med, eller vägrade bli lämnad hos barnvakt. Den 3:e som var plirigheten själv tills han vaknade en morgon som 5 åring och var ARG som ett monster!!!! Främmande blev ofta ett kaosliknande tillstånd och göra saker spontant gick inte!

Vi blev mer och mer ensamma hemma. Vi vågade nog inte umgås med andra. Rädd för vad folk skulle säga om våra ouppfostrade skitungar…. spontana middagar gick helt bort. Var det fredag då skulle det enligt rutin vara mysfredag med taccos och nåde den som bröt den rutinen.

Men så var det ju inte…. Dom var inte ouppfostrade. Barnen var artiga och tackade för sig. Uppförde sig exemplariskt om dom var borta. På kalas gick dom sällan för separationen från mig gick inte…. Åtskilliga kalas har jag suttit på genom åren…. Bara funnits i bakgrunden om något hände.

Alla utryckningar genom åren när det hänt saker på skolan, rymningar, slagsmål t.o.m. men det har varit sällan tack och lov.

Alla projekt lilla Speedo har gjort. Pusssst….. det är konstigt att man lever.

Alla gånger jag jagat honom på bilträffar, då han rymt genom fönstret på natten. Då jag fått feeling i magen och hämtat honom på stan i full färd med att försöka lura mamman….. men den här mamman har själv varit ung och kan ALLA kryphål och har bra känsla i magen när nått tok varit på gång. Dom gångerna jag kastat mig i bilen från jobb eller hemma kväll när ångesten slagit till och han ska hoppa framför ett tåg🥺.

En skola som inte fungerat, en sökare till son som vill vara ett sammanhang, precis som vi alla vill.

Så blev mormor, min mamma sjuk i cancer. Då hände det något. Det var som om att han vaknade upp med allt hyss han gjorde. Han bröt kontakten med alla killar och tjejer som drog i honom från fel håll.

Han hoppade av EPA kulturen och han har alltid varit som en öppen bok, vi kan prata om allt. Efter inspelningen av ADHD EXTRA ALLT på SVT play så växte han något enormt. All fin uppmärksamhet han fick av serien var oslagbar ♥️.

Han blev ett i ett sammanhang och började lära sig mer om sin ångest och ADHD. Han fick en medicin som fungerade och samtidigt som han fick besked om att han skulle få börja i ny skola med få elever.

Så hos oss är det tvärtom…. Små barn STORA bekymmer. Stora barn små bekymmer. Jag kan dessutom höra andra säga lika… våra barn med ADHD har ofta en väldigt tuff småbarnstid. Jobbig skoltid och vi föräldrar har fått kämpa minst lika mycket som våra barn.

Så växer dom upp…. Hittar sina strategier. Orkar med vänner kanske mer än tidigare och kanske blir dom kära? Helt plötsligt så får vi föräldrar mer tid. Jämfört med våra kompisar som haft skolexempel till barn och nu börjar röra sig ute…. Då kommer deras oro och ofta är dom helt slut för plötsligt kan dom inte gå iväg spontant till grannen och ta ett glas vin, för tänk om det händer något?

Så har jag haft det i 23 år😅😅. Så för mig blir allt plötsligt lättare…. Som Ture sa. – mamma jag har nog gjort alla hyss innan jag var 15 så nu kan du känna dig lugn 😂😂😂…..

Det är sån förändring. Lugnet kan sprida sig här hemma och jo han är ju 15 så självklart kommer det hända grejor. Men jämför jag när barnen var 3,6 och 9 år….. gud hjälpe mig😝😅.

Det är förbaskat tur att vi kan se det med humor idag. Finns det en grundtrygghet hemma så kommer dom långt. Någonstans måste ju våra kära barn få landa… det är hos oss utbrotten kommer, missnöjet över att bli missförstådd eller bortvald.

Ofta växer dom upp med känslan att ingen förstår mig…. Utanförskap, problematisk skola, det sociala…. Så självklart kommer allt hemma❤️. Det är där vi få stå pall som förälder.Att orka allt och se våra barn må sämre och sämre samtidigt som vi har alla krav på oss….

Förstår ni att jag kan känna ett lugn nu. Jag t.o.m. får tid över för all tid jag kämpat för ett skolbyte… förhoppningsvis inga mer Orosanmälningar och mindre möten på skolan.

Vad ska jag göra med all tid jag kommer att få över? 😂😂😂.

Kanske skaffa mig ett liv? Ett Sara liv? Träna mer? Gå på dejt. Åka på weekend resor. Bara försöka må så bra jag kan….. och jag är tacksam ❤️

Vi har ju projekt på gång och nu i januari kommer intervju i tidningen socionom. I februari ny serie på SVT och uppdrag granskning som kommer att handla om barn och oss föräldrar och som jag tycker är ett systemfel hur vi behandlar våra barn och anhöriga idag som lever med NPF …..

Sen har vi våran kommande flytt som kommer att bli så spännande. Ja en skön vår 2022 och jag längtar tills det blir fler föreläsningar!

Så in och boka så lovar jag er skratt, igenkänning, inspiration och nya tips och knep. Ha en super fin kväll!

Hepp//Sara lilla Speedos Mamma

  1. Marina Kind

    Hej!
    Så mycket igenkänning på det du skriver! Jag både skrattar och gråter och undrar också hur man orkar och överlever…
    Men som min dotter brukar säga ; vad har man för val? Jag har 4 barn varav sonen (född -82) kraschade rejält i skolan under mellanstadiet. Som utbildad förskollärare med en hel del vidareutbildning inom specialpedagogik såg jag tidigt att han behövde hjälp. Fick inget gehör av skolan, bara skäll. Vi sökte förtvivlat efter hjälp själva men till slut totalvägrade sonen med argumentet: det är för f-n inget fel på mig!! Han hade kompisar men saknade det sociala samspelet och drogs även till dom som inte var bra för honom. Många blev nätterna på jakt efter honom på stan… Idag är han vuxen med familj och jobb, tack o lov! Men har fortfarande svårt med framförhållning och konsekvenstänk. Han säger ofta att; utan mina föräldrar som trodde på mig hade jag varit förlorad. Jag önskar att det hade funnits ett internet att tillgå med sådana som du där man kunde fått känna hopp och tröst när min son växte upp. Min ena dotter (Emily Kind, instagram: livetenligt oss) har blivit begåvad med 2 st barn med Ds och kämpar outtröttligt med sitt konto för att dela med sig och stötta till andra föräldrar som kämpar och har det svårt. Men det smärtar att vi fortfarande idag har en skola med ett stort systemfel som innebär att dessa barn ständigt hamnar i ett utanförskap för att de inte passar in i mallen!
    Ja vi fortsätter kämpa! Låter skönt att du börjar få tillbaka ditt eget liv!
    Ha det gott!

    Med vänlig hälsning
    Marina Kind

    Gillad av 1 person

    • Hej på dig!
      Tänk att jag följer din dotters instagram och älskar hennes konto❤️. Hon är helt fantastisk! Har själv en kusin som har barn med downsyndrome.
      Ja livet är lite klurigare som
      Förälder till barn med NPF, men visst är det väl skönt när barnen bekräftar oss föräldrar… likväl som vi bekräftar dom❤️. Bra jobbat av dig och stort tack för ditt fina meddelande. Kram Sara

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: