Lilla Speedos Mamma

Vi har mött många eldsjälar, men ingen som tar beslut.

Som mamma till barn med ADHD, ångest & dyslexi har inte banan i skolan varit spikrak. Den har varit både kantig & guppig och ibland riktigt bra.
Många många fina människor med den där extra glöden att hjälpa till har vi mött.
MEN…. vi hamnar allt som oftast mellan stolarna och ingen tar det där allra sista beslutet.

Det bollas ofta tillbaka på föräldrar och jag kan lova att jag suttit på åtskilliga möten med BUP, Hab, rektor, mentor, resurs, kurator, psykolog, Umo, socialtjänst och gjort fina åtgärdsprogram. Vi har suttit på SIP möten och planerat. Blivit orosanmälda och genomlysta, utredda och granskade. Jag har suttit med försäkringskassan och gråtit över vårdbidrag som dragits in och samtidigt haft en son med suicid tankar.

Men vi står upp både han och jag👊🏻✌🏻. Vi har gått igenom så mycket ihop. Gråtit, jagat, varit vaken på nätterna med en oro som varit enorm. Men…. Vi står upp än och nu vill vi inspirera andra föräldrar och barn att det går❤️

Vi pratar massor…. Min son är grym som kan sätta ord på alla känslor och tankar och han vill kunna öppna upp för öppenhet och normalisera ADHD.

Jag brukar tänka att om han hade fått möjligheterna till en mindre klass och ett annat lärande så hade han förmodligen klarat skolans betyg. Det står tom i hans utredning att det behövs delas upp uppgifter i mindre delar. Att han jobbar bäst om han har en vuxen med som förklarar. Men hur ska han kunna få det om han går i en klass med 30 elever?

Jag önskar att ALLA skolor hade krav på att ha små anpassade grupper…. Nu ska allt vara så snyggt förpackat och ALLA ska inkluderas.
Det som händer är att barnen exkluderas istället för att inkluderas.

En annan fråga jag har är hur kommunerna kan exkludera barn som går privat? Om kommunerna har en skolform för att få tillbaka sk hemmasittare i skolan varför exkluderar man elever som går privat ? Är det inte kommunerna som har det yttersta ansvaret?

Med små medel kan du som pedagog underlätta….
Min son har lätt för att fastna för vuxna som ger honom förtroende och är rak i kommunikationen.
Inga krusiduller utan rak på sak. Förklara och inte få honom att känna sig dum.
Att inkludera och kanske skicka ett sms med några positiva ord efter skolan… bygga förtroende och tillit.

Det kan vem som helst göra… oavsett om du är vaktmästare eller pedagog. Den med stort hjärta behövs för dom här barnen.
Min son hade en vaktmästare en gång som hette Affe. Affe fanns för alla barn. Han kom med uppmuntrande ord till alla barn, pedagoger och till mig som mamma. Tack Affe❤️ du räddade många morgnar när jag skulle åka till jobbet med gråten i halsen… för att du brydde dig på riktigt.

Precis sånna vuxna behövs!
Så nu går jag emot min komfortzon…. I skrivande stund sitter jag på tåget mot Stockholm och i morgonbitti klockan 7:21 sitter jag i SVT morgonsoffa och ska prata om hur det är som förälder till barn med NPF.
I morgon kväll 20:00 är jag med i uppdrag granskning. Inte för att sätta dit någon, utan för att visa på det systemfel som är för våra älskade bokstavs barn❤️

Boka in mig till en föreläsning för både igenkänning, skratt, och inspiration.

Hepp// Sara Lilla Speedos mamma

  1. marina kind

    Såg uppdrag granskning. Vilket bra program det blev tack vare er föräldrar som så rakt, ärligt och utlämnande beskrev er och era barns verklighet. Finns det inte någon resursskola i er närhet? Jag har jobbat inom resursskolan i 12 år med just dessa barn som på så många olika sätt behöver en strukturerad dag med vuxna som har insikt och kunskap. Små grupper med hög personaltäthet. De åren lärde mig massor om mig själv! Tyvärr blev vi ofta ifrågasatta av skolverket men även vår egen uppdragsgivare (kommunen). Antar att det beror på att dett fortfarande är så väldigt känsligt för politiker att inse att vi är alla olika och skolan MÅSTE möta barnen därefter! Jag har lämnat yrkeslivet men barnen ligger mig alltid nära hjärtat. Är mormor till 2 barn med Downs syndrom och det är en kamp i sig….Min dotter driver eii konto för att på sitt sätt stötta andra föräldrar i hennes situation. På sociala medier kan vi alla mötas och kämpa tillsammans. Lycka till i er fortsatta kamp! Jag fortsätter följa…

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: