Lilla Speedos Mamma

När ADHD affekten ger ångest…

– Men dra åt helvete din jäkla idiot jävel jag hatar dig!!!!

– Öppnar du dörren en gång till då bär jag ut dig! Stick! Fattar du?!?!? Jag vill vara själv och lugna mig!!!! 

Förut innan jag lärde mig lågaffektivt bemötande, då gick jag igång på alla cylindrar…

– VA! Vad säger du? Dom där orden använder du inte till mig!!!!

Det slog gnistor om oss…. Det var affekt av rang i huset. Han var så arg att han höll på att explodera, jag var så arg att jag nästan grät. Känslan av att inte få stopp på ett ADHD utbrott …. det var aldrig en skön känsla i kroppen.

Allt handlade om att han inte fick ta motorn på gräsklipparen. Han hade ju en idé! Han skulle ” bara” ta motorn ett tag för att bygga en lådbil.

Gräsklipparen var dessutom trasig och jag hade köpt en ny…. Men när jag såg honom mitt i ett projekt med såg, tång, en massa verktyg så skrek jag spontant NEEEEJ VAD GÖR DU???

Han blev så tagen på sängen… gräsklipparen gick ju inte att använda och han hade en plan… ett projekt jag precis stoppade. Det blev härdsmälta delux!

-Din jäkla idiot!!!!! Rör inte jag måste bygga färdigt!!!!!

-Nä nu!!!! Nu skärper du dig!!!!

Sen var kaoset igång🥺.

På kvällen efter att lugnet lagt sig kom han… – förlåt mamma. Jag menade inte vad jag sa… jag älskar dig. Skammen och sorgen över att han skrek så fula ord kommer med en skopa ångest på kvällen… han är vid den här händelsen 10 år och kan inte behärska sig själv. Han har inte förmågan helt enkelt.

Kan inte affektreglera sig själv, vid den här tiden kunde inte jag det heller. Jag gick tillbaka i samma ton mot honom fast inte lika hårda ord. Han skulle minsann skärpa sig….

Han hade inte kommit så långt i sina strategier då…. Mellan 7 år och 14 var absolut dom jobbigaste åren. Jag som mamma kämpade ständigt med dåligt samvete…. Jag hatade dom gångerna vi var bortbjudna och han ställde till med något…. Jag hatade känslan av att skämmas över min son.

Jag hatade att det var svårt att hantera. Att han inte alls lyssnade då han var i affekt. Det var också då människor i min omgivning passade på att berätta för mig att jag daltade, att jag inte kunde sätta gränser. Att det var mitt fel att han betedde sig så här mot mig….

Jag grät…. Vad gjorde jag för fel som inte kunde sätta gränser? Vad var det för fel på mig när alla andra hade barn som lyssnade?

Han rymde, han klättrade på tak. En gång klättrade han in på en vind och åkte rätt igenom en taklucka. En gråtande son ringer mig och jag blev ju super rädd…. Uppskrapad på rygg, ben och armar. Han hade bara tagit cykeln och bara kommit på en idé… att klättra in på en husvind.

Den kvällen låg han i min famn full av ånger och grät. Han visste ju att det hade blivit tokigt. Ont hade han…. Då dimper det ner ett papper i brevlådan. En skriven orosanmälan för att det tydligen fanns en oro att jag inte kunde hantera honom🥺.

Jag blev så arg…. Så ledsen, så kränkt. Jag gjorde ju allt i min makt! Jag gick kurser i lågaffektivt bemötande. Kurser i motiverande samtal, NPF utbildningar, ADHD utbildningar och gjorde allt i min makt.

Idag är han 16 år. Vi har den bästa relationen🙏🏻. Vi pratar om allt, vi skrattar tillsammans. Vi ger varandra alltid en kram men självklart kan vi bråka. Men inte som förr.

Jag har jobbat hårt med att lära honom att affektreglera sig själv. Han är mjuk, omtänksam, den bästa vännen, kärleksfull och jag tror att allt vi gått igenom har givit oss ett speciellt band❤️. Ja lite väl impulsiv ibland med vad han säger… mr no filter😅😅

Från sorg, ångest, ilska….. till en skola som fungerar. Vänner och ett helt annat lugn.

Det går inte att beskriva den känslan! Allt blir till det bättre. Men jag kommer aldrig glömma hur det varit när det varit som sämst… jag vet också att det kan ändras fort. Jag vet att jag ska njuta av stunden…. Att leva NU❤️

Men en viktig del är att ge hopp!

Det finns hopp! Vi är ett levande bevis på det. Från totalt katastrof, ingen skola och missförstånd till idag❤️.

Det viktiga är att bomba våra älskade vildbattingar med massor av kärlek! Att mellan varven då det är lugnt , ta tillvara på den tiden. Sitta ner ihop… ge lite extra massage, lyssna och prata. Kanske titta på nätet ihop, en film, spela tv spel ihop…. Bry dig om vad Ditt barn gillar och att kramas… bekräfta och säg att du älskar ditt barn❤️❤️❤️

För just bekräftelse är vad ditt barn behöver och hellre av dig som förälder än av andra som kanske inte alls har fina avsikter❤️.

Boka mig för en föreläsning!

Hepp //Sara

  1. Maria

    Från djupet av mitt hjärta, TACK!! Detta var precis vad jag behövde få läsa efter att precis fått diverse ord kastade efter eftersom vi var tvungna att hämta våra kläder i garderoberna (i barnets rum).
    Vet att orden inte har någon innebörd för barnet men ändå så blir man så innerligt ledsen och känner sig misslyckad som mamma.

    Gillad av 1 person

    • Godmorgon.
      Att prata och samtala…. Att ge strategier på vad dom önskar när ett utbrott kommer.
      Tex så så ville Ture vara själv, inte bli störd.
      Ibland tar han en promenad själv, sätter sig på bron och lugnar sig.

      Men viktigt att vi vuxna gör samma sak. Det fungerar inte om vi fortsätter bråka och tjata.

      Sök på Bo Hejlskov på youtube och affektreglera ❤️
      Lycka till!

      Gilla

      • Hej Gunnie.
        Tack för förfrågan. Det beror på vart det är? Resväg? Antal spelar ingen roll…. Föreläser för både stora och små grupper.
        Men mellan 10-15000kr
        Ha en fin dag och välkommen att höra av dig för vidare diskussion.
        Med vänlig hälsning, Sara

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: