Hur orkar du Sara? #ADHD #livet #npf

-Hur orkar du Sara?

Ja, det är nog den vanligaste frågan jag får när jag är ute och föreläser. Att leva med NPF i familjen är verkligen på gott och ont.

Tidigare har det varit jobbigare på ett annat sätt. Idag är Ture 16 år och har en förståelse själv för vad han orkar och inte orkar.

I morse så väckte jag honom 342 gånger…. Hahaha nä inte riktigt men trögväckt. Så där som 16 åringar är.

När han väl kommer ner till vår hotellfrukost så frågar jag honom en fråga som inte direkt var efterfrågad och får till svar : – Håll käften din jävla idiot.

Inte att han höjde rösten och inte jag heller….

Men däremot kontrade jag direkt att det är inte ok att säga så på alla platser… inte på hotell frukosten tex. Det finns ingen där som vet vem han är och vet att han inte menar det…. Det blev ett bra samtal bland Baccon och äggröra.

– Men mamma du vet ju att jag inte menar det…

-Jag vet svarade jag. Men…. Nu när du är så stor. Om du fortsätter säga så bland folk. Tex om du träffar en tjej… vad ska dom tro?

– ok ok… jag fattar. Jag ska hämta juice nu…..

-Ta ett glas till mig med säger jag. Men får direkt ett nej till svar.

Så vänder han sig om och ler…. Förlåt mamma, det bara kom, vad vill du ha?

-Apelsin tack❤️.

Han kommer tillbaka med juice till oss båda.

Det behövs sånna här samtal ibland. Våra barn är så impulsiva och ofta är det ju vi föräldrar som får ta alla ord och kommentarer. Det inte alls oss det är synd om… det är våra barn som lider mest. Att orden flyger ut ur deras munnar och försätter dom i obehagliga situationer som dom måste försvara sig i.

Det är inte konstigt att självkänslan tryter och blir skadad… att alltid vara i försvarsställning för alla fel som görs. När handlingar sker som dom inte alls kan förutspå konsekvenserna av. Men våra barn växer och lär sig.

Saker som andra tar för givet måste vi förklara för våra barn. Vi måste lära dom vad som är ok och inte. Ändå kommer det att ske många många gånger om det blir ett affekt utbrott. Det är i stunderna innan vi ska lära våra barn vad vi önskar för deras och vår skull… inte ta den diskussionen i ett utbrott.

Jag lovar dig. Det finns inget barn som lyssnar mitt i ett utbrott. Tänk dig själv… om du blir anklagad för något som du inte förstår är fel, men du har känslan av att alltid förstöra och göra fel…. Om någon hoppar på dig mitt under en het diskussion…… tar du åt dig då eller skulle du bara vilja gå undan och samla dig?

För om den heta diskussionen fortsätter och du hamnar i affekt, den andra hamnar också i affekt… hur är magkänslan resten av dagen? Inte så skön va?

Troligtvis inte…. Så vi föräldrar har ett val. Vi kan backa undan och andas och lära våra barn att backa dom också. Låta dom gå undan istället för att kräva en förklaring och ursäkt mitt i ett utbrott…..

Så hur orkar jag?

Jo jag är en baddare på att återhämta mig fort.

På en månad har jag gått igenom så mycket att jag skojar med barnen och säger att får jag inte en stroke nu så kommer jag att leva till 120 år😅.

På en månad:

Min första semesterdag en måndag startade i kaos….

På torsdagen samma vecka skulle jag flytta in i mitt nya hus. När jag kom dit med en full lastbil med mitt bohag så var inte huset klart… på 2 dagar fick jag fixa magasinering av ett helt hus. Ture blev så stressad av situationen att han inte pallade. Han fick panik… en fruktansvärd situation. Boka hotell i en månad minst….

På söndag åkte jag rätt mör till Almedalen. Men väl där tillägnade jag inte en tanke på kaoset hemma med huset utan njöt till fullo av att vara där med Magelungen utveckling AB.

Att debattera med politiker och verkligen försöka att påverka och visa på hur det är för oss NPF familjer. Säger bara wow!!!!! Vilken galet härlig vecka!

Tyvärr avslutades allt mycket mycket tragiskt med ett mord på en mycket klok och fantastisk kvinna. Vi hade dessutom en paneldebatt ihop på måndagen. Många tankar har gått till henne och tanken på att mördaren hade fler i sikte att skada gör mig illamående.

Väl hemma var det bara att packa ihop huset en andra gång och flytta in på hotell med barnen.

Jag lovar…. Jag har brutit ihop, jag har gråtit och skrattat. Mitt i all kaos har vi ändå fixat allt. Jag är så stolt över Ture❤️❤️❤️.

Vi har ätit ute varje kväll på fina restauranger och senast i går kväll sa han: – mamma jag är sugen på köttbullar och stuvade makaroner…. T.o.m. vanlig frukost. Tänk att man kan bli less på hotell livet😂.

Man får helt enkelt se det positiva och inte grubbla så mycket. Som grannen sa. – vi får inte bli bitterfittor🙈😅 ( ursäkta ordvalet). Det ligger nått i det. Hahaha…. Vem blir lyckligare av att tycka att allt är skit och jobbigt.

Är det något jag vet så är det ju att livet går vidare vare sig vi vill eller inte. När det är som sämst…. Då kan det ju bara bli bättre eller hur?

Exakt så har jag tänkt när det varit som jobbigast med Ture och hans ADHD. När det är jobbigast så kan det bara bli bättre🙌🏻.

Nä vi njuter lite till av att bo på Grand. Att inte kunna göra något. Inte tvätta, inte städa, inte kunna laga lunch och inte middag. Jag njuter lite att få klä upp mig varje kväll för att gå ut och äta middag även om jag vissa kvällar hellre hade suttit i mysbyxor eller morgonrock hemma….. hur ofta händer det att man måste äta ute? Ja ibland överraskar livet och jag vet att vi kommer att skratta åt det här…. Det gör vi redan😅🙈❤️.

Boka mig för en inspirations föreläsning!

Hepp Sara ” lilla Speedos mamma”