Terapi, pepp och att våga ge hopp! #Npf

Jag går i terapi för att bearbeta allt jag varit med om under många många år. Att rekommendera det kan jag lova. Alla borde få lyxen att göra det här. Det är lyx att få lära känna sig själv bättre än man gör. För handen på hjärtat✋🏻❤️. Vi lämnar in bilen på service efter 1000 mil. Vi lämnar in cykeln, våran hund på behandling…. Vi åker på verksamhetsplaneringar med jobbet.

Men hur ofta lämnar vi in oss själva på service ( terapi). Den bästa resan jag gjort i mitt liv gör jag nu. För det är inte förren nu jag har makten och power att ta makt över MITT LIV!

Älskar att få dela med mig av mina framgångsfaktorer…. Att ge hopp!

Vill understryka att jag alltid haft ett bra liv, men att leva med NPF i familjen har inte alltid varit en dans på rosor.

”I förra veckan sa han min terapeut att Sara…. Förlåt om jag pressar dig. Men jag vill att du ska bli din bästa version av dig själv. Det är lika bra att djupdyka nu när allt runt omkring känns lugnt för ett tag.”

För just nu har jag så många lugna stunder som jag aldrig tidigare haft. Jag kan tillåta mig själv att ligga i soffan, jag skulle tränat mer, men just nu övar jag på att ta det lugnt. T.o.m. övar på att inte planera in något om kalendern är tom som i dag🙌🏻.

-Djupdyker vi inte nu Sara är risken att du väntar och om några år kommer allt…, nu kör vi!

-Ja, nu kör vi😬💪🏻😅

Med skräckblandad förtjusning ser jag framemot den här resan ännu mer som pågår just nu. Jag känner hur jag växer och utvecklas i mitt eget tänk. Hur jag kan motverka tankar och känslor som varit svåra förut.

Vi har pratat varje vecka under hela hösten och vintern, men förra veckan var tung att reflektera över.

Jag grät i 2 dagar. Reflekterade och ställde mig i duschen och lät tårarna rinna. Som om att ingen såg i duschen…. Av lättnad och av en känsla att saker och ting skulle få ett avslut. Äntligen kan jag andas mellan varven. Jag behöver inte ha olika planer hela tiden. Plan A,B och C. Men det är svårt att släppa garden…. Svårt att kunna koppla av.

–Sara…. Jag förstår inte vart du får din kraft ifrån? Hur du orkar resa dig efter allt du gått igenom. Det du gått igenom kan bli styrka för någon annan…. – Har du tänkt på att föreläsa om det här?
Du ler och strålar av självsäkerhet…

-Mitt första svar var NEJ! Det går inte.. nä det går inte.
-Varför inte?
-Nä, ingen vill lyssna på vad jag gått igenom…

-Du berättar ju redan i stora drag vad du gått igenom. Utveckla mer…. Du får andra att må bra, få insikter och alla fina ord efter dina föreläsningar…. – Vem skyddar du?

–Hur blev det så här? Vem är det jag räddar hela tiden? Vilka är det jag räddar hela tiden? Vilka är det jag underlättar för?

För jag har kämpat, jag har slitit som en varg att fått ihop allt själv. Jag har jobbat och jobbat extra som ensamstående. Haft barn 100%. Åkt från jobbet, åkt på möten, möten och åter möten. Akut utryckningar till skolan. Akututryckningar hem. Bup. Vaknätter när ångesten varit som värst. Rymningar. Bombnedslag delux, utdragna saker, ommöbleringar mitt i natten, utbrott, affekt, utredningar, skilsmässa och förlorat min mamma i min sons värsta tid sommaren 2021.

-Ja, vem skyddar jag? Samhället som inte såg? Mina nära & kära? Eller??? Vem är det jag skyddar hela tiden? Varför säger jag bara inte som det är?

När jag vakade över mamma så vakade jag samtidigt över över min son som mådde jätte dåligt. Jag kunde inte lämna honom ensam hemma. Han ville vara hemma eller hos mormor & mig.

När jag vakade över min döende mamma så inte ens då kunde jag bara fokusera på mamma❤️.

Jag sov mellan varven som jag var uppe på nätterna med mamma. Tömde katetrar, ringde sköterskor för att hon hade ont i magen, hon hade ångest och var orolig. Svårt att andas….Vi visste ju att hon skulle dö. Cancern tog henne hårt på slutet. Min viktigaste prio var att vara med mamma och att mina barn skulle må bra.. jag och familjen var med hela hennes sista tid. Hon var aldrig ensam❤️ familjen vakade dygnet runt.
En så otroligt fin men jobbig tid❣️

Jag minns speciellt när mamma inte orkade ta egna steg. Jag höll henne framifrån, hon stod på mina fötter och pappa höll henne bakifrån… så gick vi in på toaletten för att duscha❤️.

Jag satt och höll om mamma för att hon skulle kunna andas❤️. En fin och jobbig tid….

Samtidigt som socialtjänsten ringde och ville ha möten om orosanmälningen för att inte skolan fungerade…. Att jag pallade? Visserligen gick jag ner 5 kg, men jag stod på benen… mamma gav kraft med hennes ord: Det är som det är❤️.

Jag fick avlastning från barnen i 24 timmar den sommaren…. 24 timmar till återhämtning. Efter att min mamma gått bort. Mer tid än så var inte aktuellt. Idag fattar jag inte hur….. ?

Jag minns att min bror sa….- Sara, vi åker ut på havet. Vi tar båten och sover på havet en natt. Vi packade några väskor och åkte ut på havet… mina ögon och hjärta grät. Havet stänkte på mina redan saltblöta kinder. Jag var slut…. Det enda jag ville var att vara med min familj, min närmaste familj. Mina barn, pappa, brorsan och hans fru.

Att få samla kraft. Jag förundras över mig själv ibland hur fort jag kan återhämta mig.

24 timmar gjorde att lite kraft kom tillbaka. Jag kunde lägga mig i hängmattan hemma och njuta i 20 minuter och få ny kraft…. I den jobbigaste av stunder var micronjuta en viktig strategi. Att ta dom där små stunderna till återhämtning och att få andas.

Jag fokuserade på min son som mådde allt sämre, samtidigt som jag inte visste vilket ben jag skulle stå på. Totalt slut… den enda jag var tvungen att rädda var mig själv och min son. Om inte jag fick tillbaka lite kraft då kunde det gå riktigt åt helvete. Jag fick inte gå in i väggen…

Det är som det är sa mamma ofta❤️.

Skolan för min son var obefintlig, det var nej nej och nej på alla ansökningar till Magelungen. Jag kämpade mig helt jäkla slut.

Men…. JAG KOM IGEN💪🏻👊🏻🙌🏻.

Från botten mot toppen. Fokus blev på min lilla familj. Jag bestämde mig att VI skulle klara det här!
Nya möten…. Nya möten….. och nya möten!

Jag var tvungen att vara själv och reda ut allt. Jag hade massor av vänner som stöttade. Utan er❤️? Utan mitt arbete? Utan mina kollegor? Utan min familj…..?

Likt förbannat fast jag idag mår bättre än på länge , eller på många många år så finns det vissa människor som fortfarande gjorde att jag känt mig som Sara 7 år, Sara 7 år kände sig osäker i dom sällskapen….. överkörd.

För det finns alltid dom som har åsikter om ouppfostrade barn, om att inte sätta gränser, att curla, att dalta, att jag har på mig en offerkofta…. Att stå upp för att ha barn med NPF och den kamp jag drivit har också inneburit delade meningar.

Telefonboken har fått nya namn. I telefonboken finns nu fingerade namn som är satt efter mina känslor och hur det känns när jag möter dom här människorna i riktiga livet.

Det är lättare om det kommer upp ett annat namn än det riktiga. Det kan t.o.m. bli lite humor numera:-)

Socialtjänsten får heta ” hoppet”. Det låter så mycket bättre än om soc ringer😅. Idag har vi en väldigt bra relation och jag vill utrycka min tacksamhet till dom genom åren. Speciellt en kvinna…. Den sista❤️. Hon som förstod allvaret på riktigt.

Hon som sa: Men herregud Sara, som ni sliter… det här måste vi se till att ändra på för så här kan ni ju inte ha det. Jag ser ju att du sökt hjälp i flera år och ingenting händer. Vi var fast i en ond spiral.

Men trots allt så blev det fantastiska saker som hänt.

Min son blev en symbol för hopp för många. Jag är så fantastiskt stolt över honom ❤️.Jag var med i SVT morgonsoffa, åkte till Almedalen tillsammans med Magelungen och var med i debatter.

Haft massor av föreläsningar och rest runt i Sverige med mina erfarenheter.

Hela året 2023 blir spännande med olika uppdrag och föreläsningar. Jag älskar verkligen känslan av att kunna beröra. Att se andra få skratta, känna igen sig, få se humorn i det hela och få kunna gråta av sorg…. Av sorg att det blev inte som det var tänkt.

Så med ett stort varmt hjärta❤️

Tack tack tack för all pepp och alla fina hejarop! Ni ger mig kraft och mod att fortsätta kämpa för ALLA barn och ungdomar med NPF ❤️. Vi ger inte upp. Trots motgångar och att bli motarbetad.

Jag ser framemot en fantastiskt terapi under våren med min behandlare ,att upptäcka nya erfarenheter och att sätta kloka ord på tankar…. Snart är jag fri det dåliga samvetet som vi har som NPF föräldrar. För jag vet att jag har gjort så gott jag kan🙏🏻. Snart kommer jag lyfta som Nasse med en ballong handen 🎈.

Referenser:

RECENSIONER från några föreläsningar:

•Tack Sara, jag har varit på många föreläsningar men det här var den bästa!

• Tack för en sån härlig föreläsning där det tilläts att få skratta åt allt. Jag både skrattade och grät. Du berörde med din energi som var så äkta och talande. Rätt in i hjärtat.

• Tack Sara! Känner mig inte ensam längre. Du måste ut och föreläsa för socialtjänsten! Känner mig glad och ska hem och öva på att le fast jag är arg. Bästa föreläsningen ever!!!!

• Tack Sara. Jag skrattade, jag grät, jag skrattade igen och känner igen mig i allt. Hur orkar du? Var får du din energi ifrån. Önskar att alla lyssnade på dig.

• Tack Sara, vill bara berätta att jag kände igen mig i precis allt. Min mamma lagade alltid speciell mat till mig. Nu förstår jag mig bättre själv. Du satte ord på mina egna funderingar. Tack❤️.

• Efter samtalet med dig Sara så har jag bestämt mig. Dina ord hjälper och visar vägen. Jag ska klara det här. Tack min vän🙏🏻.

Tack för en otrolig föreläsning i Vetlanda ikväll!

Har både skrattat så jag trott att jag ska trilla av stolen men också gråtit ❣️Är utbildad till elevassistent och brinner för att möta barn och unga som dina, men har även ett eget barn med dina små egna behov. Fylld av glädje över att få ha tagit del av din historia ikväll, tack! 🥰

Vetlanda kommun tackar så mycket för att du kom med inspiration igenkänning och hop

Tack för en jättefin kväll! Mycket som landade in och mycket igenkänning🙏🏻❤️

Tack själv 🙂 fantastisk att lyssna på dig 🙂

Tack för en givande och inspirerande kväll. Det finns hopp. 😊

Tusen tack själv för en grym föreläsning.

Tack för din underbara föreläsning. Känner så igen min son och även mina känslor. Tack 👍❤

Tack sara för en fin och givande kväll.

#energi #Adhd #föreläsningar #lillaspeedosmamma #kunskap

Hepp//Sara