En helt vanlig dag med lågaffektivt bemötande och ADHD.

LÅGAFEKTIVT BEMÖTANDE!

En dag ur mitt eller någon annans förälders liv med barn som har ADHD kan se ut så här:

Väcket sin lilla go klimp som svarar med ett – DRA!!!

Man tar några djupa andetag och kan försöka igen… man pussar , smeker lätt på kinden och möts av vevande armar och dra åt helvete!!!!!!

Man känner ilskan koka, jo det gör man för ingen förälder kan undgå att känna olust över en situation som växer till något ohanterligt.

En förälder blir galet arg och skriker tillbaka: Du förstör min dag!!!!

En annan förälder kanske börjar slita i täcket – NU ska du upp!!!!

En annan förälder väljer att backa i situationen och bli mer lågaffektiv. Här handlar det inte om att inte sätta gränser utan att inte få situationen att växa till något ännu större…..

Förälder nummer 1,2 kommer att få en morgon med gråt, bråk och hot. Ingen kommer att få en bra start på dagen. Ingen kommer att må bra…. en dag i kaos och olust.

Förälder nummer 3 som väljer att bli lågaffektiv kommer att få jobba och kämpa mycket hårdare.

Det kan bli typ så här:

– Gåååååååå UT från mitt rum!!!!

Föräldern frågar barnet med snäll och mjuk röst: vad önskas till frukost?

-PANNKAKA!!!!! DRA UT!!!!!

Föräldern gör frukost på en bricka, tar med lite go frukost och steker några pannkakor.

Går in med brickan. Serverar den på sängen och säger med mjuk röst: nu min gobit är den bästa frukosten beställd och klar…. föräldern andas… tänker: kommer det här att lyckas?

Barnet snudd på morrar i sängen, svär, skriker och är arg ….. ända tills favorit frukosten är framdukad.

Föräldern sätter ner brickan. Smeker på ryggen och säger godmorgon igen.

Barnet som precis varit i full affekt börjar nu lugna sig…

Föräldern känner sakta en seger i att resten av morgonen kan bara bli bättre.

Barnet vill plötsligt till skolan och är nu go och glad igen❤️.

Så nu till frågan ?

Vem vann striden ?

Förälder 1, 2 eller 3?

Föräldern som blir lika arg eller den som blir lågaffektiv?

Det handlar om att välja sina strider. Tror ni alla varit med om liknande senarion?

Det är en konst att inte brusa upp, att försöka att vara lugn. Tom den bästa av bästa föräldern misslyckas ibland. Inklusive mig själv, senast idag men i ett helt annat senario.

Vad vann jag?

Inte ett dugg, snarare att det tog ännu längre tid.

Försök att öva nästa gång… det handlar inte om att man inte sätter gränser. Det handlar om att bemöta ett barn som mår dåligt just där och då…. ett barn som inte kan hantera sina känslor men som vi kan lära…

boka mig gärna för en föreläsning.

Hepp och trevlig helg❤️ // Sara

Min lilla speedo som alltid är i rörelse. ADHD energi extra allt…..