Lilla Speedos Mamma

Hjälp mitt barn förstör!

C21E689E-16D9-4E88-B45C-1D7DA2084F51.jpegIbland så hör det av sig människor till mig, framförallt mammor och pappor, absolut så försöker jag komma med goda råd, men jag är varken psykolog, pedagog eller bättre vetande än någon annan.

Bara en vanlig förälder precis som Er andra. Jag kan däremot gärna dela med mig av mina egna erfarenheter på vad som passar hos oss.

I går ringde det en pappa som var uppgiven om sitt barns situation med en ADHD och Autism diagnos i bagaget.  Så här berättade han:

”Jag blir galen på allt tjat, jag tjatar om ALLT!!! Jag tjatar om att ställa in disken, att han ska plocka undan det han tagit fram, jag tjatar om att han ska lägga sig, om att han ska sova, att han ska följa med på aktiviteter jag och hans mamma ordnar, allt för att han ska få ett så bra sommarlov som möjligt.

Sonen vill helst sitta inne och spela TV spel, inte ens åka till badstrand i den här värmen….

Efter 1 veckas semester är jag villig att gå tillbaka till jobbet igen, jag orkar INTE!!!! Det här sliter på min och mammans relation som gör att vi blir ovänner. Vi kommer inte iväg till några vänner och att bjuda hem någon det orkar varken hon eller jag nu. Vårat barn tar all tid och jag känner mig så jäkla slut och energitömd…..  Hur gör DU för att se så glad ut? ”

Vi pratade rätt länge i telefonen, och jag kan bara som mamma till mina egna barn komma med råd från mig.

Jag kör stenhårt med lågaffektivt bemötande vilket kan provocera många. Det är otaliga som tycker att man ska sätta hårdare gränser och säga till på skarpen, viket i sin tur leder till bråk och en massa konflikter. Det är just konflikter man behöver mindre av.

Att tjata om att han ska plocka upp efter sig är ofta en nyckel till bråk. Jag försöker ofta påminna honom att han ska plocka upp efter sig. Om han inte är på humör så kan det låta så här : – Jag orkar inte nu mamma….. – Jag struntar i vad du säger jag gör det sen….

Ordet sen är ju ett ord jag kan bli galen på. Sen, sen, sen… ska göra sen…. Men det blir aldrig av.

Där måste jag som förälder tänka att det är ju en sak han har svårt med när han har ADHD. Nämligen att planera, strukturerar och till sist genomföra. Det blir sällan helt klart, men en massa halvfärdiga projekt.

Jag får ju ändå vara glad om han har gjort en del av det jag bad om, efter sin egen förmåga och ork.

 
Vilket barn har lärt sig av tjat? Jag tror att vi föräldrar kanske tjatar för ofta, inklusive jag själv.

Jag tror mer på att ge beröm när det väl är gjort.

Barn lär sig när dom gjort något bra. När man berömmer och ger feedback. Barn lär sig inte av tjat och i ärlighetens namn så bryr dom sig inte till slut heller….  Då kommer kommentarer som – Jag bryr mig inte.

Jag som mamma blir arg och tycker att det är oförskämt när JAG gör så mycket för att det ska vara bra runt alla. Något som barnen absolut inte har begärt av mig.

Jag tror att vi föräldrar tror att barnen förväntar sig saker som vi tror att dom blir glada av.

Tjat försöker jag minska men vet själv hur svårt det är. Istället kan man göra en beskrivning.

Säger jag till att du ska städa vardagsrummet så sker det sällan, gör jag en beskrivning på hur, med vilket skurmedel och vad exakt som ska göras, då går det jätte bra. ( Minimerar tjat)

Kommer det en låsning när jag uppmanar och vi hamnar i konflikt så försöker jag ändå med lugn röst avvärja samtalet och avbryta.

Istället för att bråka i 6 dagar om handdukar som ska plockas upp, projekt städas ihop så gör jag det ofta själv, vilket resulterar i att jag städar halvt ihjäl mig ibland. MEN…. Jag undanröjer konflikter som tar ännu mer energi.

Om vi skulle haft barn som INTE hade en diagnos så skulle vi heller aldrig haft samma problem. Det får mig att orka lite till…. Folk i min omgivning får säga att jag curlar hur mycket dom vill. JAG ÄR EN STOLT CURLINMAMMA!

För om jag inte hade curlat så skulle jag heller inte gjort så att mina barn fått förutsättningarna att lyckas.

Ibland kan man ta med barnen på varsin sak. Eller kanske barnen trivs bäst hemma i det lugna. Det är vi föräldrar som tror att badstranden är det bästa stället.

Barnen kanske tycker det är för mycket folk, för ostrukturerat, inga rutiner, det i sin tur ger ett utbrott hemma.

Det som många reagerar på med lågaffektivt bemötande är att jag släpper jobbiga saker och försöker ta mig vidare i stället för att älta på om samma saker. Ofta är det vår egen stolthet som gör att det är svårt att acceptera våra barns svårigheter. Hos mig är det mer en vardag än ett undantag att et blir nått tok som händer.

Man få helt enkelt släppa det som hände på morgonen och inte traggla vidare…. Ofta har barnen redan glömt det som hände för 1 timme sedan, och det är nog en himla tur!!

Jag själv mår mycket bättre än att hamna i en nedåtgående spiral. Jag vill ju vara i ett uppåtgående spiral och se mina barn att Lyckas!!!

Boka mig för en föreläsning !

Ha det gott i sommarvärmen✨✨

Hepp //Sara

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: